Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har hört litet om edra missöden, herr Brook», sade han.
»En af mina kontorister återvände från kajen för en half timme sedan
och berättade, hvad han hunnit uppsnappa af edra äfventyr. Det
skall roa mig att så småningom få höra alltsammans. Hvad kan
jag emellertid göra för er? Jag gissar ni inte skulle ha något emot
att få litet pengar, eller hur?»
Jag kände mig så öfverväldigad af hans hjärtliga vänlighet, att
jag icke kunde säga något på en stund.
»Ni behöfver inte vara rädd för att be om det», fortsatte herr
Arundel leende. »Ni och edra följeslagare äro firmans skyddslingar,
ser ni. Ni har inte blifvit upptagen ute på villande haf, sedan ni
förlorat allt hvad ni ägde, för att omkomma i en främmande stad utan
ett öre på fickan.»
»Jag vet inte, hvad jag skall svara på ett så vänligt bemötande»,
lyckades jag slutligen framstamma. »Jag kom i affärer och väntade,
att jag — jag —»
»Ni väntade att träffa en affärsman», afbröt han skrattande. »Det
gör ni ju också. Men jag hoppas, att ni inte inbillar er, att en
affärsman är detsamma som en girigbuk. Låt mig nu få höra ert ärende.»
Jag skrattade. »Det kommer jag aldrig att tro, sedan jag
träffat er», sade jag. »Men det är verkligen pengar jag behöfver, ty —»
»Jaså, jag kunde tro det», afbröt herr Arundel. »Naturligtvis
kan ni inte komma någon vart utan pengar. Det kan ingen.»
»Ursäkta mig, herr Arundel», sade jag, »men ni missförstår
mig. Jag har godt om pengar, ehuru jag inte har dem disponibla,
men jag trodde, att ni skulle kunna säga mig, hur jag skall få dem»,
stammade jag förvirrad, ty jag började förstå, att jag, trots min
skrytsamma föresats att vara oberoende, måste komma att stå i
tacksamhetsskuld till någon.
Herr Arundel lutade sig tillbaka i stolen och skrattade hjärtligt.
»Min käre gosse», sade han slutligen, »en sådan förlägenhet ni råkat
i! Jag tror, att jag förstår, hvad det är för fel. Troligtvis ha ni vid
skeppsbrottet lyckats rädda en växel, ställd på Valparaiso, och önskar
veta, hvad ni kan göra med den. Är det inte så?»
»Alldeles», svarade jag, förvånad öfver hans skarpsinnighet.
»Det skall jag genast upplysa er om», sade herr Arundel, under
det att hans ögon glänste af munterhet. »Er växel har inte mera
värde här än den där gamla tidningen.»
Mitt mod sjönk. »Jag förstod, att ni inte skulle vilja lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
