Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. På Evora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det gör ni bäst genom att aldrig beröra detta ämne», sade
jag. »Det är belöning nog att kunna stå er fars dotter till tjänst.»
Hon rodnade lätt. »A, jag låter inte afspisa mig med fagra
ord», sade hon, hvarefter hon vände sig till Mikael och välkomnade
honom lika hjärtligt. »Jag har låtit göra i ordning de båda norra
rummen», sade hon sedan till sin far. »Var det bra?»
»Präktigt», sade han. »De stå i förbindelse med hvarandra»,
förklarade han för oss, »så att ni utan hinder kunna prata med
hvarandra om kvällarna. Kanske ni skulle vilja gå upp genast? Ni
behöfva inte vara oroliga öfver edra kläder. Vi skola ta oss en
promenad till Holly’s i morgon och rigga upp er. — Jag gissar majoren
tittar in i kväll», tillade han, vänd till dottern.
»Jag tror, att han gör det», sade fröken Arundel, rodnande.
Herr Arundel skrattade. »Som om du inte visste det!»
Därefter sade han till tjänstflickan, som kom emot oss i tamburen: »Visa
herrarne till deras rum.»
»Hvilket rum vill du ha?» frågade jag Mikael, då vi blifvit
ensamma.
»De äro lika vackra båda två, men eftersom min kista står här
och din i det andra rummet, är den frågan snart afgjord.»
»Men en sak vill jag säga dig, och det är, att du inte pratar
om den där hästkraken vidare, annars knackar jag ihjäl dig.»
»Mördare!» ropade Mikael. »Hvad har jag gjort, efter du skall
urladda din vrede öfver mig?»
»Du är alldeles för begifven på att tala om mig och hvad jag
gör», sade jag. »Tänk, att du berättade om den där striden ombord
på Pizarro! Jag vill inte veta om det, hör du det?»
»Hvad?» utbrast Mikael. »Tänker du slå mig? Tror du, att
du är den ende starke mannen sedan Simsons dagar? Det skall jag
yisa dig.» Och med ett grepp i all vänlighet om lifvet på mig,
försökte han få mig i golfvet.
Jag skrattade, och med uppbjudande af all min styrka lyfte jag
upp honom i mina armar och bar honom till fönstret. »Ligg still,
annars kastar jag ut dig», sade jag. »Vill du lofva att aldrig göra
det mera?»
»Jag lofvar», flåsade Mikael, när jag satte ned honom på en
stol. »Du har sannerligen riktiga jättekrafter. Jag hade verkligen
inte trott, att du skulle kunna lyfta upp mig så där.»
»Ja, du är just ingen dunkudde», sade jag skrattande. »Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
