Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. På Evora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu vet du hvad som händer, om du inte lyder order. Men det är
nog middagstid snart.»
Vi hade knappt hunnit borsta och snygga oss efter vårt lilla
nappatag, förrän en klocka ringde, och ett ögonblick därefter följdes
vi åt utför trappan och visades af jungfrun in i salongen.
»Jaså, här har jag er», sade herr Arundel. »Ni måste vara
hungriga efter promenaden. Vi hoppa öfver alla ceremonier. — Gå
först du, May.»
»När jag kom ned för trappan hörde jag ett förfärligt bråk
från ert rum, herr Brook», sade fröken Arundel, när hon tog plats
midt emot sin far. »Jag hoppas, det inte var något farligt.»
Jag såg skuldmedveten på Mikael, som brast i skratt. »Det
gläder mig, att ni hörde det», sade han. »Det var Jack.»
»Jag hörde er röst också», anmärkte May leende.
»Det är inte att undra på», sade den oefterrättlige Micky. »Jag
skrek på hjälp. Jack grälade på mig. Det gör han ofta. Ni måste
binda honom för att få lefva i frid. Han lyfte upp mig och hotade
att kasta ut mig genom fönstret bara för att —»
»Micky!» afbröt jag honom skarpt. »Håll tyst!»
»Se där! Nu ser ni hur det är», sade Micky. »Han vill inte
ens, att jag skall få tala till mitt eget försvar.»
»Jag är säker på att ni blir mycket illa behandlad, herr O’Brien»,
sade May. »Hädanefter måste jag ta er under mitt särskilda hägn.»
»Tusen tack, fröken», svarade han. »Nu behöfver jag inte vara
orolig för mitt lif. Men skulle ni inte vilja», tillade han med ett
behag, som förtog all närgångenhet i hans begäran — »skulle ni
inte vilja kalla mig Micky eller Mikael? Jag känner inte igen mig
själf som herr O’Brien.»
Fröken Arundel skrattade. »Låt det bli Mikael och Jack och
May då. Passar det?»
»Ni tycks stå på riktigt god fot med hvarandra», sade major
Woodward, som kom in lagom för att höra det sista yttrandet. —
»Hur står det till, Brook? Har ni hejdat någon mer häst, sedan vi
träffades senast?»
Mikael skrek af förtjusning. »Akta er, major», sade han. »Han
kastar ut er genom fönstret, om ni rör vid det ämnet.»
Majoren såg så förvånad ut öfver dessa ord, att vi alla brusto
i skratt, under det Mikael i korthet förklarade, hvad han menade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
