Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. På Evora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi väntade dig knappt så tidigt, Woodward», sade herr Arundel.
»Säkert har du inte ätit än?»
»Nej», svarade majoren, »det har jag inte. Men vet ni, Brook»,
tillade han och vände sig till mig, »öfversten skulle vilja ha reda
på, om den kapten Brook, som kommenderade Trefoil vid Trafalgar,
var släkt med er.»
»Det var min farfar», svarade jag.
»Var det?» sade majoren. »Ni måste äta middag hos oss i
mässen i morgon. Öfversten skall bli förtjust att få träffa er.
Hans far och er farfar voro gamla vänner.»
»Känner öfversten min far?» frågade jag ifrigt.
»Det sade han inte», svarade majoren. »Men jag gissar det.
Ni kan ju fråga, när ni träffar honom.»
»Det var en mycket angenäm öfverraskning», sade herr
Arundel. »Jaså, ni är sonson till den ryktbare Brook! Egendomligt nog
har jag en gravyr af det stora sjöslaget, där er farfars fartyg synes
i förgrunden i strid med franska fregatten l’Espérence. Ni känner
förstås till den?»
»Ja», svarade jag gladt. »Vi ha den hemma. Men jag skulle
gärna vilja se den.»
»Det skall ni visst få», sade herr Arundel. »Den sitter i
rökrummet. — Har du slutat, major? Ett glas vin till? Inte? Låt oss
då följas åt in i rökrummet och prata. — Du kan komma med, May,
om du vill. Du gör ju alltid det, när Woodward och jag äro
ensamma, och vi kunna ju inte kalla dessa gossar främlingar. Jag
tycker nästan, att jag känt dem, så länge de lefvat», sade han
skrattande, när vi följde honom in i rökrummet.
Jag vet icke hur länge jag stod framför familjetaflan. Mina
tankar voro långt borta i mitt engelska hem, och jag tog föga notis
om det, som tilldrog sig omkring mig; men slutligen hörde jag herr
Arundels röst tätt bredvid mig.
»Jag hade så när glömt tala om för er, Jack», sade han, »att
ett fartyg afseglar med post i morgon. Ni kanske vill skrifva hem?»
»Jag skref till min far i morse, innan jag lämnade fartyget och
lade ned brefvet i en breflåda», svarade jag.
»Det var bra», sade herr Arundel. »Låt oss nu gå till de andra.
Ni röker inte, förmodar jag?»
»Nej», svarade jag, »jag har inte kommit så långt än, men
känner jag Mikael rätt, röker han för oss båda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
