Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Väster ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessutom skulle jag vilja nöta af litet af finessen på min rock, så att, om
det finns någon smutspöl, tror jag, att jag lägger mig i den.»
Det blef ett allmänt skratt åt detta, och en af karlarne sade
godmodigt:
»På min heder kommer ni inte att få den där finessen afnött,
innan ni varit länge med Ben Layton. Jag har min vagn där ute, och
ni kan krypa ihop under den, om ni vill. Jag fortsätter i alla fall
inte förrän i dagningen.»
»Det var bra», sade Ben och tog emot anbudet. — »Och nu,
Bill, förmodar jag, att du har en bit stek eller fläsk åt oss?»
Värden var i stånd att sörja bättre för mat än logis, och snart
sutto vi framför ett stort fat med stek, som vi gjorde all heder åt.
Vi följde Bens exempel och sköljde ned köttet med en mugg te, och
sedan slogo vi oss ned bland de andra.
»Jaså, du är ute på jaktstråt, Ben», sade en groflemmad karl
och kom fram till oss. »At hvilket håll?»
»Ett stycke norr ut», svarade Ben. »Nick Barlow säger, att
det är vildar där. Men det tror jag inte.»
Karlen log på ett egendomligt sätt.
»Det är. så», svarade han; »men det är en mindre, än det var
för två dagar sedan.»
»Hvad nu?» sade Ben. »Har du dödat en af dem?»
»En af dem anföll mig», svarade mannen. »Se här!» Han
vände högra sidan till oss och tog af sig hatten, då vi sågo ett långt,
friskt sår. »Han kastade ett spjut från sitt gömställe bakom ett träd»,
fortsatte han. »Han trodde väl, att han skulle få död på mig, men
däri bedrog han sig och kom själf till en annan värld.»
»Hur långt härifrån var det?» frågade Ben, på hvilken vildens
död icke tycktes göra något som helst intryck.
»På andra sidan Mount Tomah. Tänker ni ta den vägen?»
»Ja», sade Ben, »men inte för att skjuta vildar. Jag låter dem
vara i fred, om de låta mig vara det.»
Mikael och jag utbytte blickar af lättnad. Vi hade begifvit
oss ut för att se nya och märkvärdiga saker, men ingen af oss
ansåg det som något nöje att döda vildar, och därför voro vi glada
öfver att höra Ben förklara, att han heller icke ville det.
»Nu, pojkar», sade Ben till oss, »är det tid att gå till hvila.
Vänta ett ögonblick, så skall jag hämta bäddarna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
