Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Yoollong erabadiong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genast hördes ett prassel i buskarna och tramp af snabba
fötter, och bort ilade en hjort i hastigt språng upp för berget.
»Det här var högst egendomligt», mumlade jag. »Hvar i all
världen kunna de vara? Jag tänkte, att vi voro tämligen nära
hvarandra. Antagligen ha de redan hunnit ned till bottnen af dalen och
invänta mig. Det är så godt, att jag går ned och tar reda på det.»
Jag steg upp och fortsatte att gå utför, i det jag höll skarp
utkik efter vildarna, ty jag var alls icke angelägen om att åter vara
skottafla för deras spjut. Inom kort var jag nere vid bottnen af
dalgången och stod där och stirrade helt förvånad? Jag gned mig i ögonen.
Bäcken! Bäcken! Hvar var den? Den var borta, försvunnen! Hvad
hade händt? Hade det varit jordbäfning, medan vi voro uppe på berget?
Var platsen förtrollad? Var . . . Plötsligt insåg jag hela sanningen.
Jag hade kommit ned på orätt sida af berget och hade kommit vilse.
»Men det är väl ändå inte så farligt», sade jag för mig själf,
»ty jag behöfver ju bara gå uppför berget igen och så ned på andra
sidan. Det är enkelt nog.»
I teorien var det nog så, och jag skulle icke ha dröjt med att
sätta det i verkställighet, men då jag stod och stirrade upp på ett
stort träd på toppen af berget, som jag tänkt taga till vägmärke, såg
jag något, som kom mig att dyka ned bakom ett klippblock,
hvarefter jag hastigt kröp in bland buskarna till höger.
Två infödingar stodo under det stora trädet och tittade, som
det föreföll mig, rakt åt det håll, där jag stod. De hade emellertid
visat sig så plötsligt, och jag hade försvunnit så fort, att jag hoppades,
att de icke märkt mig. Jag såg efter, om min bössa var i ordning,
ty, ehuru jag var emot blodsutgjutelse, ville jag icke, att de skulle
genomborra mig, utan att jag gjorde motstånd, fast mina utsikter att
kunna motstå tjugo eller trettio beväpnade infödingar, som säkerligen
skulle anfalla mig från alla sidor, voro skäligen små. Det var föga
troligt, att Ben och Mikael skulle komma till min undsättning, ty de voro
naturligtvis på väg till lägerplatsen och antogo, att jag var före dem,
som jag också skulle ha varit, om jag icke gjort det olyckliga
misstaget. Jag hade således intet annat att göra än att sitta stilla och vänta.
Jag tittade fram mellan buskarnas löfverk och såg, att de två
infödingarna förenat sig med sina kamrater, som nu begåfvo sig utför
berget, åtföljda af gossarna. De pratade och pladdrade så mycket,
att jag förstod, att de hittills icke märkt mig.
Det märktes tydligt, att de voro förargade och uttömde sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
