Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Guldfyndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfventyr med storbåten, när ni träffas i Sidney på er återresa. Den
olycklige Burke . . .’»
»Jaså», afbröt Mikael, »han har således fått sitt. Nå, det var
rätt åt honom.»
»Inte så brådt, Micky», sade jag och fortsatte läsningen af
brefvet. »’Den olycklige Burke, som kapten Miles med rätta ansåg
ansvarig för er död (ty naturligtvis kunde ingen tro, att ni skulle kunna komma
ifrån fartyget, innan det sjönk), hölls fängslad under resan till Sidney,
men strax efter Maria Stavelys ankomst dit lyckades han rymma ur
hytten och komma i land, och sedan har ingen hört något om honom.’»
»Så där ja!» utropade Mikael. »Men jag hade rätt ändå. Otur
var det i alla fall. Jag hade nästan hoppats, att vi aldrig mera skulle
få höra talas om honom. Om han får tag på dig, Jack, är det bäst,
att du aktar dig; ty ...»
»Prat, Micky», inföll jag, »troligtvis få vi hvarken se eller höra
talas om honom mera. Men få se, hvad herr Arundel skrifver vidare:
"Och nu kommer jag till något ledsamt. Jag omnämnde, att alla
kommit till Sidney utom en, och det var fru Revel, som icke
öfverlefde de utståndna vedermödorna utan dog, tre dagar efter det båten
tagits upp, samt begrafdes på sjön’.»
»Stackars lilla Daisy», utbrast Mikael. »Hur skola vi kunna
tala om det för henne?»
»Det är i sanning mycket sorgligt», sade jag. »Först hennes
far och nu hennes mor. Stackars liten flicka!»
»’Jag skulle råda er’», läste jag vidare i brefvet, »’att inte säga
barnet något om det för närvarande. Det är tids nog, när ni komma
tillbaka till Sidney. Låt henne först återvinna hälsa och krafter, så
kan hon lättare bära den sorgliga nyheten. För närvarande väntar
hon knappt att få återse sin mor, och det är mycket förståndigare
att lämna henne i okunnighet om denna sorg, tills hon är starkare.’»
»En ömhjärtad man», inföll Ben. »Och det är nog bäst att
lyda hans råd.»
»Det vill jag mer än gärna göra», svarade jag, »ty jag är icke
alls angelägen att omtala dylika nyheter. Ha vi ingenting att göra
i Bathurst, Ben, så föreslår jag, att vi genast bege oss af till Daisy.»
»Det går an», sade Ben, »men om ni önskar skrifva några bref,
är det bäst, att ni går in på fru Blacks hotell, medan jag går ut och
skaffar litet ammunition.»
Vi gjorde, som Ben föreslog, och när han kommit tillbaka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
