Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Guldfyndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biten. Jag skall bjuda till att äta upp hela stycket. Hvarför grinar
ni som en apa, Ben?»
Bens enda svar var ett högt gapskratt. Han pekade öfver
hufvudet på Mikael, som vände sig om och började skratta, så att han
fick teet i orätt strupe.
»Hvad är det med dig?» sade Daisy. »Hvarför gjorde ...
O, ha, ha, ha! Titta på Uf! O, Jack, titta på Uf! Är han inte
lustig?»
Äfven jag smittades af den allmänna munterheten, ty bakom
en krök af floden trädde Mullinowool fram, iklädd all sin ståt. Han
hade på sig den nya skjorta, som jag gifvit honom i Bathurst, och
hade satt fast den gamla blåa på så sätt, att ärmarna släpade efter
honom som ett par svansar. På hufvudet hade han en stukad hög
hatt, som jag gissar han fått af herr Mackenzie, och om halsen
bar han remmen till den ask, som ursprungligen omslutit hatten.
Slutligen hade han lagt ifrån sig sina spjut och försett sig med en
telning af ett träd, som han nyttjade som ett slags promenadkäpp,
synbarligen i den tro, att han nu var mycket lik en hvit man i sitt
uppträdande.
Uf klef på, svängande sin promenadkäpp och fullkomligt
omedveten om att vi skrattade åt honom, och när han kom fram till oss,
stannade han och hälsade artigt.
»Hur stå till?» började han. »Ni hafva mycket roligt.»
»Det är utsikten, Uf», sade Mikael och började åter skratta,
»Hvad har du fått den där hatten ifrån?»
»Och halsbandet?» fnittrade Daisy.
Uf skrattade med oss af pur glädje och belåtenhet.
»Ni tycka om det?» frågade han. »Mig tycka mycket fin.
Yowi.»
»Tycka om det!» utropade Mikael. »Det är en syn, som
jag inte för allt i världen skulle vilja gå miste om. Gamle Uf, du
är verkligen präktig!»
Uf log ett bredt, belåtet leende. Men plötsligt ändrades hans
min, och han såg högst olycklig ut.
»Nu kommer det», sade Ben och torkade sig i ögonen.
»Hur är det med dig, Uf?» frågade jag, under det att Mikael
sprang upp och skyndade fram till honom, ty han hade satt sig på
trädstammen, och i det han höll sig för magen, rullade han med
ögonen och jämrade sig högljudt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
