- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
133

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Uf visar sig vara en bra karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så dyster ut, att jag icke kunde underlåta att fråga, hvad det var för
fel med honom.

»Det är den där Burke», svarade han. »Han är vår onda genius,
och jag skulle inte alls bli förvånad, om det vore slut med vår goda
tur, sedan han förgiftat vårt område genom att beträda det.»

»Jag har väl aldrig hört maken», utbrast jag. »En sjöman, som
är vidskeplig! Jag vet sannerligen inte, hvad som går åt dig. Och hur
är det med er, Ben? Jag tycker, att ni ser lika dyster ut som Mikael.
Ni har väl också fått några griller i hufvudet på er», sade jag
skrattande.

Ben talade emellertid icke om, hvad han tänkte, utan stirrade
tyst ned i gropen.

»Jag skall börja gräfningen», sade jag och hoppade ned. »Ni
säger, att jag alltid har tur. Och därför skall jag försöka sopa bort
verkan af Burkes onda ögon. Se där, hvad var det jag sade?»
fortsatte jag triumferande, då jag vid första hugget med hackan blottade
en guldklimp, stor som en nöt. »Hur är det med turen nu?»

»Fyll hinkarna!» sade Ben lakoniskt och stoppade guldbiten i
fickan. »Vi få väl se.»

Men, hur det nu kom sig, denna guldbit var det bästa vi fingo
på hela dagen, ty allt, hvad vi för öfrigt lyckades få, uppgick endast
till två uns, hvilket var så godt som intet i jämförelse med
föregående dagars utbyte.

»Hvad var det jag sade?» yttrade Mikael nedslagen, när Ben
tillkännagaf minskningen i vinsten. »Ju förr vi staka ut ett nytt
område, desto bättre är det. I detta komma vi att få litet eller intet. De,
som ha området intill vårt, fingo ett uns i går, när vi fingo femton,
och i dag, när vi fått två, ha de fått sexton.»

»Ja, det skall väl bli deras tur någon gång», sade jag. »De ha
knappt sett till något guld, sedan de började, och förr eller senare
skulle det ändå bli slut i vårt område.»

»Ja, men det gick för fort», inföll Mikael otåligt. »Jag visste,
att det skulle gå så.»

»Ja visst, du har ditt sätt att se saken», sade jag. »Vi kunna
ju söka ut ett nytt ställe i morgon, om vi så vilja. Nu går jag
i alla fall och lägger mig. God natt!»

De två rökarne tände sina pipor, och jag hörde dem prata med
låg röst.

»Det är slut i gropen, fruktar jag», började Mikael.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free