Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Uf visar sig vara en bra karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss här, är det troligt, att han nu inte lämnar oss i fred, när han
sett, att vi äro vid lif.»
»Just det skulle jag anse som orsak för honom att undvika
oss», svarade jag. »Menar du, att han och hans anhängare, om han
har några, tänka plundra oss?»
»Jag vet inte, hvad jag menar», sade Mikael förargad. »Lägg
dig du och sof, och låt mig göra, som jag vill!»
»Ja visst», sade jag. »Jag halfsofver redan. Godnatt igen!»
Men jag hann icke somna in, förrän jag hörde Mikael hviska
till Ben:
»Tror ni, att guldet ligger säkert?»
»Jag tror det», svarade Ben sömnigt, »men ni kan hämta hit
det och lägga det bredvid oss i vagnen, om ni så tycker.»
»Nej, för all del», svarade Mikael, »jag ville bara höra, hvad
ni tyckte.»
Vi hade varit litet tveksamma, hvar vi skulle gömma vårt
guld. Det var ganska obekvämt att bära det på sig, och dessutom
hade man då lätt kunnat tappa det; och å andra sidan hade det varit
riskabelt att lämna det kvar i vagnen, medan vi voro på arbete. Vi
kommo därför öfver ens om att gräfva en grop under vagnen och
gömma påsen där; så snart det blifvit mörkt, öppnade vi
försiktigt vår skattkammare och lade dit dagens byte, hvarefter vi fyllde
igen gropen och ställde en låda öfver den plats, där påsen var dold.
Mikael höll sig tyst en stund, men just som jag höll på att
somna in, började han:
»Ben!»
»Ja, hvad är det nu?» frågade Ben litet vresigt.
»Det var en karl, som såg på, när vi gömde guldet i kväll.»
»Var det?» frågade Ben och satte sig genast upp. »Hvarför
talade ni inte om det förut?»
»Jag är inte alldeles säker på det, ser ni. Jag såg honom inte,
förrän just som vi slutat. Han stod bakom ett träd till höger. Jag
tror nästan, att han märkte oss.»
»Är det allt?» frågade Ben. »Ni ser då spöken i allt. Hur
kunde han se oss i mörkret?»
»Jag såg honom», invände Mikael, »och elden brann mycket
klart och kunde mycket väl ha belyst oss.»
»Troligtvis var det bara Sanderson, som gick hem», sade Ben.
(Sanderson var en hederlig arbetare, som innehade området intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
