- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
138

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Uf visar sig vara en bra karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Här är den», hörde jag den ene hviska. »Här är påsen. Tag
den och spring för ... Hvad var det?»

Det var jag. Jag insåg, att det rätta ögonblicket var inne, tog
ett stadigt grepp om min revolver och hoppade ned ur vagnen; men
min fot fastnade i Mikaels filt, jag förlorade balansen och tumlade
omkull på marken.

»Spring, Tyke, spring!» ropade Watty. »Skynda dig, innan
han kommer upp.»

De båda karlarna kröpo fram och rusade bort i riktning mot
floden, under det att jag sprang upp och rusade efter dem utan att
ge mig tid att ta upp revolvern, som jag tappat, då jag föll. Watty
hade hunnit långt och sprang som en hjort; men Tyke, som
antagligen tittat väl djupt i glaset, hade svårt att ta sig fram, hvarför
jag snart hann upp honom. Han vände sig om mot mig, höjde en
grof knölpåk och måttade ett slag mot mitt hufvud. Men jag kastade
mig åt sidan, och innan han fick tid att återtaga jämvikten, gaf jag
honom ett kraftigt slag i ansiktet, så att han ramlade på rygg. Jag
lutade mig ned öfver honom men såg genast, att han icke hade den
dyrbara påsen, hvarför jag tog hans knölpåk och skyndade efter
Watty, som nu hunnit fram till floden. Han sprang ut i vattnet
och vadade öfver till andra stranden.

När jag kom i vattnet, vände han sig om och afsköt sin
revolver mot mig. Men skottet bommade, och han skyndade vidare
öfver den kuperade marken i riktning mot småskogen.

Jag ilade efter honom och glömde alldeles i min ifver, att han
var beväpnad men icke jag.

Vägen bar uppför, men jag var i utmärkt kondition och hade
starka lungor, hvaremot Watty, som visserligen var en lång och
kraftigt byggd karl, tycktes börja tröttna och flåsade häftigt.

»Snart skall jag ha dig i mitt våld», tänkte jag, ty jag såg, att
jag vann på honom.

Medan jag sprang, märkte jag öppningen af en djup hålväg på
omkring hundra stegs afstånd, hvilken tjufven ansträngde sig till
det yttersta att uppnå, och som det var tydligt, att, om detta skulle
lyckas honom, vore han förlorad för mig, uppbjöd jag alla mina
krafter att hinna fatt honom.

Watty kastade en hastig blick bakom sig, fortsatte några steg,
stannade sedan och fyrade af två skott emot mig. Jag hörde kulorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free