Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Uf visar sig vara en bra karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvina förbi mig, och innan det tredje skottet smällde, rusade jag på
honom och slog revolvern ur handen på honom med knölpåken.
Med ett skickligt knep lyckades han slå mig till marken, men
i fallet grep jag tag om hans ena ben och höll mig fast trots de
sparkar och slag han utdelade samt kom slutligen åter på fötter,
hvarefter vi började brottas.
Watty var en stark karl, och jag kände, att jag fått en jämngod
motståndare. Jag lyckades emellertid med uppbjudande af alla mina
krafter att krama honom, så att han kippade efter andan, men just som
jag trodde, att jag skulle få omkull honom, slant jag på en sten,
hvarvid Watty gjorde sig fri. Han måttade ett kraftigt slag mot mitt
hufvud och fällde mig till marken samt började än en gång att springa
mot hålvägen.
Ehuru något bedöfvad af slaget, reste jag mig åter för att
förfölja honom, men såg till min förtviflan, att han alltmera närmade
sig hålvägens mynning.
Plötsligt hörde jag någon flåsa bakom mig, och en mörk, naken
skepnad, som glänste i månljuset, ilade förbi mig. Det var Uf.
Jag kunde knappt tala, så andfådd var jag, men ett slags
glädjetjut undslapp mig, och jag saktade farten för att hämta andan.
Uf behöfde emellertid ingen vidare uppmuntran, och när han
hunnit omkring ett dussin steg framför mig, såg jag honom stanna
och föra tillbaka högra armen, hvarpå jag hörde ett spjut hvina
genom luften. Spjutet träffade icke målet, men då det hven öfver
hufvudet på Watty, vände denne sig om, och när han blef varse denna
fiende, som han icke drömt om, uppgaf han ett tjut af förskräckelse
och fördubblade sina ansträngningar att komma undan.
Uf satte efter honom och kastade åter ett spjut, som emellertid
äfven förfelade målet på grund af det svaga ljuset. Jag hörde Uf
uppgifva ett rop af missräkning och förtrytelse, och så kastade han
bort sina återstående spjut och stannade.
»Är du galen, Uf», flämtade jag, »hvarför springer du inte
efter honom?» Men Uf visste, hvad han gjorde. Watty hade nu
uppnått hålvägen. Några klippblock lågo som en barrikad framför
mynningen, och var han väl bakom dessa, kunde han anse sig
säker. Han klättrade upp på dem; men då han stod där uppe ett
ögonblick och hans kropp aftecknade sig mot skyn, såg jag Uf
luta sig framåt, föra tillbaka högra armen och hastigt svänga fram
den igen, hvarefter hans bomerang hven genom luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
