Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Uf visar sig vara en bra karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle förklara saken för majoren på morgonen. Sedan fortsatte jag
till vagnen, följd af den hungrige Uf. Vår lägereld brann, och Ben
och Mikael sutto framför den och rökte pipa under tystnad. Jag
gjorde ett tecken åt Uf att hålla sig tyst.
»Hallå!» ropade jag. »Hvarför se ni så modfällda ut?»
»Å, är det du, Jack», sade Mikael och såg upp. »Hvarifrån
kommer du?»
»Hvad betydde allt skriket?» frågade jag och höll mig i skuggan,
så att de icke skulle se mitt illa medfarna ansikte.
»Falskt alarm», sade Mikael. »Vi hörde ropet och rusade upp
för att hjälpa och lämnade dig snarkande som vanligt.»
»Ja, jag hörde det också och gick upp litet senare», sade jag.
»Men jag kan icke förstå, hvarför ni skola se så ledsna ut för det.»
»Du kommer nog att se så lagom glad ut, när du får höra
allt», invände Mikael. Han tystnade men fortsatte efter en stund:
»Hvarför kunde inte du vakna liksom vi andra?»
»Och gå bort med er?» sade jag undrande. »Hvad skulle det
ha tjänat till? Jag tyckte, du sade, att det var falskt alarm.»
»Du må så gärna veta det», utbrast Mikael häftigt. »Du märker
det i alla fall förr eller senare. Vår guldpåse är bortstulen!»
»Micky!» utropade jag. »Det menar du väl inte?»
»Jo, det är tyvärr sant», fortsatte han; »hände, medan vi voro
borta för att hjälpa en döende man, som inte fanns till.»
»Det är bra», sade jag skrattande. »Men, Ben, jag trodde, att
ni med er erfarenhet från Kalifornien skulle ha förstått bättre än att
gå i en sådan fälla.»
»Ja, det må ni säga», sade Ben, alltför nedslagen öfver förlusten
för att kunna försvara sig.
»Och du, Micky», fortsatte jag, »är det på det sättet du höll vakt?»
»Du tar det ganska lugnt», sade Mikael. »Förstår du inte, hvad
jag sade? Allt är borta!»
»Är det?» svarade jag lugnt. »Då tjänar det inte något till att
grubbla öfver det. Vi måste skaffa oss annat i stället.»
Under det att jag talade, steg jag fram i ljuset och satte mig
bredvid elden.
»Hvad nu, Jack!» utropade Mikael, när han fick se mitt ansikte.
»Hur har du styrt till dig?»
»Jag?» sade jag skrattande. »Nej, det är någon annan, som
gjort det i mitt ställe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
