- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
151

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. En dyrbar kudde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Bevara mig väl, Uf!» utropade jag. »Hvarför är du så
upprörd? Hvad ha de gjort dig?»

»Dålig man», upprepade Uf. »Han säga, han vilja skära halsen
af er.»

»Af hvem? Af mig?» utbrast jag förvånad. »Hvarför det?»

»Han säga, ni skära honom i finger; därför han skära halsen
af er», sade Uf.

»Det måste vara Burke och hans anhang», utropade Mikael.

»Ja. Det var nog så godt, att vi inte gingo dit ned själfva»,
sade jag. — »Hur många äro de, Uf?»

Uf räckte upp sju fingrar.

»Aj!» utropade Mikael. »Det är för många. Vi måste lämna
dem i fred», sade han suckande.

»Det skulle jag tro», sade jag skrattande. »Sju mot två är
nästan väl mycket.»

»Vi ha ju Uf», sade Mikael med en längtansfull blick nedför
berget.

»Mig slåss», skyndade sig Uf att säga. »Mig äta deras fett.
Kr-r-r!»

»Inte denna gång, min vän», sade jag. — »Kom nu, Micky!
Vi kunna inte uträtta något här. Vi ha öfverlistat det där sällskapet
en gång förr och kunna göra det än en gång. För närvarande kunna
vi inte göra något annat än lämna dem i fred.»

»Tänk om de anfalla vårt läger!» framkastade Mikael.

»Tids nog att tänka på det, när de göra det», invände jag.
»Det är inte troligt, att de ha någon aning om, att vi lämnat lägret.»

»Den store karl säga, han gå tillbaka till lägret i morgon
natt», inföll Uf.

»Där hör du», sade jag. »Och när de komma dit, så få de
se, att fåglarna äro bortflugna.»

»Och buren i ordning åt dem», mumlade Mikael. »Jag blir
aldrig glad, förrän jag ser Burke i järnbojor.»

Ben gillade fullkomligt, hvad vi gjort eller, rättare sagdt, hvad
vi icke gjort, och efter en kort öfverläggning beslöto vi sända Uf
till regeringsombudet med underrättelse om deras afsikt att göra ett
nytt besök i lägret.

»Jag skulle gärna velat vara där, när de komma», sade Mikael.

»Jag kan inte se någon anledning, hvarför man skulle riskera
sitt skinn i onödan», inföll Ben. »Lämna dem åt polismännen! Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free