Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. En dyrbar kudde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är dessutom inte sagdt, att de gå till lägret för vår skull. De ha
fått nog af oss för en tid, skulle jag tro.»
»Det är inte sagdt, att de tänka gå dit alls», anmärkte jag. »Uf
kunde mycket väl ha missuppfattat, hvad de sade.»
»I alla fall skola vi sända honom tillbaka dit i morgon», bestämde
Ben. »Majoren bör få reda på det. Men nu tror jag, det är så
godt, att vi gå och lägga oss.»
Han lade några grenar på elden, kastade sig ned på marken
och rullade in sig i sin skinnfäll. Mikael och jag följde hans
exempel, men då jag efter en stund tyckte, att jag låg för obekvämt,
steg jag upp för att se mig om efter någon bättre liggplats.
Slutligen upptäckte jag ett ställe litet högre upp på sluttningen,
där det var en fördjupning i marken, som bildade en naturlig bädd. Vid
den ena ändan af fördjupningen låg ett stort klippblock, nästan
övervuxet af småbuskar, och några tum från marken höjde sig en sten,
som var mycket lämplig till hufvudkudde, hvarför jag rullade in mig
i min filt och snart somnade.
När jag vaknade, kokade Mikael vår blygsamma frukost, under
det att Ben njöt af sin morgonpipa.
»Jaså, softuta», utbrast han, när jag satte mig upp och gned
mig i ögonen. »Har ni ändtligen vaknat?»
»Knappast», svarade jag. »Jag har drömt om guld hela natten.»
»Ja», sade Ben, »när man bara sysslar med det om dagarna,
leker det i ens hjärna om nätterna också. Skall ni gå och doppa er
i bäcken före frukosten?»
»Ja», svarade jag och började rulla ihop min filt. Som jag
gjorde det, föll min blick på den sten, jag haft till hufvudkudde. Det
var ett kvartsblock, en ganska vanlig syn i dessa regioner, men de
sista fjorton dagarnas öfning kom mig att betrakta det litet
noggrannare, än jag eljest skulle ha gjort. Längs öfre ytan löpte två eller
tre glänsande guldådror, den ena af dem omkring sex tum lång och
skjutande ut omkring en åttondels tum öfver ytan af den mjölkhvita
kvartsen.
»Ben», ropade jag, »det är litet guld i det här stora
kvartsblocket, som jag haft till hufvudkudde.»
»Det kan jag nog tro», svarade han liknöjdt. »Det är godt
om den varan här i landet. Knacka af en bit och se efter, om det
tycks vara mycket.»
Jag gick efter min hacka och lösgjorde ett stort stycke med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
