Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. En dyrbar kudde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
par kraftiga hugg. Men när biten föll ned, skrek jag till af
förvåning. Det inre blocket var massivt guld!
»Hvad står på nu?» frågade Ben och betraktade mig nyfiket.
»Har ni hittat på en åder?»
Det dröjde en stund, innan jag kunde svara. Men så ropade jag:
»Träffat en åder! En åder! Det är tillräckligt med guld att fylla
en hel hink.»
»Hvad för något?» skrek Ben och sprang fram till mig. »Hvad!
O! O! O! — Micky! Skynda! Jack har hittat farfar till all världens
guldklimpar!»
»Hvar?» skrek Mikael och sprang uppför sluttningen med en
sådan fart, att han ramlade omkull öfver en trädrot och låg där
sprattlande.
»Ligg där!» ropade jag skrattande. »Den springer inte bort.
Den har legat förankrad här sedan världens begynnelse och kommer
att bli där, tills du hinner hit.»
»Hvad har du hittat?» frågade Mikael. »O! Har man någonsin
sett på maken! O! O!» Och han hoppade omkring alldeles utom
sig af glädje.
Ben lutade sig ned för att undersöka den glänsande massan.
»Om det inre är likt yttersidan, utgör detta ett af världens
under», sade han.
»Kanske det inte är mycket mer, än hvad vi se», inföll jag.
Ben var mycket blek.
»Räck mig hackan», sade han. »Det skola vi snart se efter.»
Kvartsblocket var mycket stort, och för hvarje hugg Ben gjorde
med hackan, uppgaf Mikael ett glädjerop, ty hvarje bit, som lossnade,
var rikt ådrad med guld.
Slutligen hvilade Ben, drog ett djupt andetag, svängde sin hacka
öfver hufvudet och dref in den af alla krafter i en liten spricka, som
uppstått vid hans föregående hugg. Kvartsblocket splittrades alldeles
sönder, och dess inre glittrade af det myckna guldet.
»Det där kan något vara!» sade Ben och torkade svetten ur
pannan. »Efter hvad jag kan döma, är det där guldet värdt sina sex
tusen pund.[1] Tänk en sådan lycka!»
»Sex tusen pund!» stammade Mikael. »Sex tu—» han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
