Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. I spindelns nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om något händer, skall jag väcka dig», sade Micky.
Jag sof en timme eller så, och när jag åter öppnade ögonen,
såg jag, att Mikael hade tagit bort fällen, som täckte guldet, och stod
försjunken i betraktande af detsamma.
»Jaså, gamle Shylock», sade jag och satte mig upp, »du tar dig
en titt på din skatt, kan jag se.»
»Ja», svarade Mikael med en hänryckt blick på den gula högen,
hvilken återkastade solstrålarna med bländande sken. »Jag tror inte,
att jag någonsin mera i världen får se något dylikt, och därför är
det bäst, att jag passar på, medan jag har tillfälle.»
»Det är i sanning en underbar syn», medgaf jag och böjde mig
fram för att betrakta guldhögen. »När nyheten blir känd, blir det
antagligen en mycket stor uppståndelse.»
»Ja, tänk sådan uppståndelse det blir i Booroowong i kväll»,
sade Mikael och höjde oförsiktigt rösten. »Daisy blir alldeles vild
af förtjusning, och hvad fruarna Soames och Mackenzie beträf...
Se där är en karl!»
Han drog öfver fällen, så att den täckte guldet, och kastade sig
ned på den samt började stoppa sin pipa med så likgiltig min som
möjligt.
»Hvar?» hviskade jag.
»Där», mumlade han till svar, »tätt bredvid där Uf fann
guldet. Tror du, att han såg det?»
»Jag är rädd för det», sade jag med låg röst. »Men hvad som
är af mera vikt är, om han hörde, hvad du sade.»
Vare sig främlingen hört eller sett, låtsade han emellertid om
ingenting utan kom tvärs öfver bäcken fram till oss, kastade sig ned
på marken bredvid oss, och sedan han artigt hälsat, bad han att få
något att äta.
»Herrarna ha gräft efter guld?» frågade han, medan han
mumsade på kött och bröd.
Det var en undersätsig, starkt byggd karl, typen för en
guldgräfvare, med ett öppet, nästan intelligent utseende. Vi ville
emellertid vara på vår vakt och svarade därför försiktigt:
»Ja, vi ha hållit på litet i den vägen.»
»Och lyckats?»
»Åja, vi fingo några uns i går.»
»Ingenting i dag?» frågade främlingen.
»Vi ha inte gräft i dag», svarade jag undvikande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
