- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
172

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Striden på Booroowong

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTONDE KAPITLET.


Striden på Booroowong.



Där man har en revolvermynning riktad mot tinningen och ett
finger är redo att trycka af vapnet, kan man just icke känna
sig vidare glad. Jag höll mig också stilla, under det att mina tankar
sysselsatte sig med Daisy, »Hvad har det blifvit af henne?» tänkte
jag. Jag hörde intet buller, ingen rörelse eller rop på hjälp. Själf
hade jag blifvit fängslad hastigt och utan buller, och på samma
hemlighetsfulla sätt hade det nog gått med Daisy. Å andra sidan kunde
det också vara möjligt, att hon icke alls blifvit observerad, och om
så var förhållandet, kunde två saker inträffa. Antingen skulle hon
liksom jag gå rakt i fällan, eller om hon varit tillräckligt nära för
att se hvad som hände mig, skulle hon smyga sig tillbaka till
Booroowong och göra alarm. Och detta hoppades jag af allt hjärta, att
hon varit i stånd att göra. Jag hade intet annat att göra än att
invänta händelsernas gång.

Ett ögonblick förflöt, hvarunder mannen, som fortfarande höll
pistolen riktad mot mitt hufvud, flyttade min revolver från mitt bälte
och stoppade den i sitt. Genom en lycklig slump hade den läderstropp,
vid hvilken min knif hängde, flyttats under den korta tid, som
föregick mitt fall, och jag kände, hur knifskaftet körde in i ryggen på
mig. När jag märkte, att knifven undgått uppmärksamhet, låg jag
ännu mera stilla än förut, ehuru jag inte längre kände mig så
öfvergifven och hjälplös som förut.

När karlen tagit min revolver, lyfte han upp hufvudet och lät
höra en låg hvissling, hvarpå en annan karl, som jag genast
igenkände såsom Tyke, smög sig fram till oss och utan att säga ett ord
band mina händer och fötter med ett rep. Därefter drogo de två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free