Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Striden på Booroowong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du får tro, hvad du vill», sade Ben. »Om du inte har mer
att säga, så har jag det inte heller.»
Reid gjorde ett sista försök.
»När vi komma in — och vi skola göra det —», ropade han,
»svarar jag inte för mina karlar. Deras blod är i svallning. Akta
dig! Man har sagt mig, att du har två kvinnor och ett litet barn
därinne. Det är bäst att göra upp i godo för deras skull.»
»När har du blifvit så ömmande för kvinnor och barn?» frågade
Ben. »Så var det inte vid Silver Forbes, vill jag minnas.»
Reid lät höra en vild ed. »Du har fått höra mitt sista ord,
och eftersom du inte vill göra, som jag säger, kommer ingen af er
att få se solen gå upp. — Kom hit, Dick, slå in dörren!»
»Hvem är Dick?» frågade Ben mig.
»En mycket stark karl», svarade jag. »Hör, nu kommer han.»
Vi hörde Dicks stöflar klampa mot stenarna utanför, och i nästa
ögonblick rusade han med hela sin kroppstyngd mot dörren, som
knakade i sina fogningar men stod emot stöten.
»Ha, ha!» skrattade Ben. »För stark för dig, Dick. Försök
en gång till! — Mackenzie! Micky! Sanderson! Kom hit allesamman!
Skynda er!»
Vi sprungo dit.
»Skaffa hit ett rep, Mac! — Ni andra få stå invid väggen,
färdiga att hugga honom. När han kommer nästa gång, skola vi
bereda honom en öfverraskning. Håll er färdiga nu!»
»Den gaf med sig litet», hörde vi Dick säga. »Jag skall
försöka en gång till. Ur vägen med er!»
Vi hörde honom rusa fram. Ben lyssnade ifrigt med örat mot
dörren.
»Nu!» ropade han, och snabbt som tanken lyfte han af den
tunga bommen och slog upp dörren med det resultat, att Dick, som
spänt hvarje muskel för att öfvervinna dörrens motstånd, flög in
genom det öppna dörrhålet som en afskjuten kanonkula och stupade
omkull på golfvet midt ibland oss.
Därefter slogs dörren igen med en smäll midt för näsan på de
förvånade röfvarne, och under det att deras vilda rop af
missräkning hördes därutanför, kastade vi oss öfver den fallne jätten.
Han kämpade emot med förtviflans mod, men vi voro för
många, och inom kort hade Mikael surrat fast hans händer och
fötter med rep, som trotsade hans styrka. Sedan släpade vi honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
