Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Firman Revel & Komp. upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nummer två», ropade han, »Mikael O’Brien! Lätt sårad
i vänstra sidan af bröstet. Blir snart frisk. — Kom in!»
Mikael kom in och skulle ha rusat fram för att trycka min
hand, om icke doktorn åter ställt sig i vägen.
»Stanna!» ropade han. »Ni får se på honom, det är allt. Ni
får inte lägga de där stora ramarna på honom för allt i världen.»
Mikael gaf mig en vänlig blick. »Käre gamle gosse», sade han.
»Gud vare lof, att du är bättre! Så snart doktorn vänder ryggen
till, skall jag lägga mig långsides med dig och göra fast.»
»Skall ni?» frågade doktorn. »Det skola vi allt bli två om.
Stig undan! — Nummer tre — Kenneth Sanderson! Sårad i
hufvudet. Ett lätt sår i högra sidan af bröstet, där en kula snuddat vid
fjärde refbenet. — Kom in!»
Sanderson inträdde och betraktade mig på vederbörligt afstånd.
»Sandy!» utropade jag. »Detta var en öfverraskning och en
riktigt glädjande. Jag trodde, att det var slut med er.»
»Jag trodde detsamma om er», svarade Sanderson. »De ha gått
illa åt er, Jack.»
Sanderson yttrade detta med minen hos en man, som talar om
nyheter, och narrade alla att skratta.
»Gå åt sidan», sade doktorn. — »Nummer fyra — Duncan
Mackenzie! Nyckelbenet krossadt. Kryar snart till sig.»
Mackenzie kom in med armen i band och började genast prata.
»O, min stackars gosse!» utbrast han. »Att se er ligga efter
allt hvad ni gjort för oss. De fördömda skurkarna! Men ni ansatte
dem hårdt. — Nej, nej», fortsatte han, när jag afbröt honom, »jag
vet mycket väl, hvad ni vill säga. Bry er inte om min arm! Ni
rådde ju inte för det. Och dem, som gjorde det, har ni gifvit
betaldt.»
»Nummer fem», ropade doktorn och afbröt hans långa harang,
»Reuben Layton! Fullkomligt frisk.»
»Hallå, Jack!» sade Ben. »Det var roligt, att ni kommit er igen!»
»Nummer sex», förkunnade doktorn, »Mullinowool,
Morgonens ljus — ett godt stycke före dagningen», inföll han fnittrande.
»Bättre känd som Uf, bakdörrens hjälte.»
»Qch skorstenspipans», sade Mikael, när Uf visade sig i
dörröppningen med ett bredt grin af förtjusning öfver att få deltaga i
paraden, som doktorn kallade det.
»Hur må, Jack?» frågade han artigt. »Ni mycket bra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
