Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Firman Revel & Komp. upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därefter följde fyra eller fem spalter både om hvad som händt
och hvad som icke händt.
»Det här var då för galet», sade jag skrattande, när jag ögnat
igenom artikeln, som bland annat beskref, hur jag ’slet mina band’
och rusade mot mina fiender ’likt en jätte, som vederkvickts med
vin’. »Alla äro vi omnämnda, ser jag. Men hvem är den tappre
försvararen? — Är det du, Micky?»
»Nej», sade Mikael skrattande, »visst inte. Jag har inte alls
något att skaffa med det där.»
»Tidningen skickade hit en ung man», sade majoren. »Jag
träffade honom och berättade så mycket jag visste. Det andra har
han tagit ur egen fatabur.»
I detta ögonblick hördes ett förfärligt tjut.
»Hvad är det?» utbrast jag. »Jaså, det var du, Uf. Hvad står nu på?»
Uf, som satt i ett hörn, knäppte ihop händerna öfver magen,
rullade med ögonen och tjöt åter.
»A, han vill, att vi skola tro, att han är hungrig», sade Daisy.
»Ut med dig, din storätare!»
»Han kan inte vara hungrig», sade fru Mackenzie. »Jag gaf
honom en duktig frukost.»
»Frukost!» utropade Uf. »Mig endast få liten bit. O—o!»
»Han fick återstoden af en fårstek», sade fru Mackenzie
skrattande, »men jag tror, att han skulle kunna äta upp ett helt får.»
Skulle du kunna det, Uf?»
»Ja», svarade Uf. »Ni gifva mig får. Tacka!»
»Du är rik nu, Uf», sade Mikael, »så att du kan köpa ett får.»
»Ge honom ett ben till, fru Mackenzie», bad jag. »Han gjorde
ju oss en stor tjänst.»
»Kom då, svarte filfras», sade vår värdinna och lämnade
rummet, »så får jag se, hvad vi kunna hitta på.»
Uf steg upp och gick mot dörren, men där vände han sig om
och sade: »Ni mycket god man, Jack. Mig glad, ni inte död.»
»Det är en vänlig själ», sade jag skrattande, när Uf försvann.
— »Vet ni, fru Soames, jag tror, att han smittat mig. Jag är
hungrig som en varg.»
»Det är bra», sade fru Soames och gick ut; »jag skall komma
hit med något, innan ni hinner blinka.»
»Inte mera af det där slasket jag fick till frukost, så är ni snäll»,
ropade jag efter henne. »Jag tror, att doktorn glömt, hur stor jag är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
