Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Firman Revel & Komp. upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och vi ha glömt hans order», sade majoren. »Ni har fått
höra mera, än som är nyttigt.»
»Jag är inte det minsta trött», svarade jag. »Säg mig, major,
hvad betyder den där raden om ert beslag på guldet?»
»Jo», sade majoren skrattande, »regeringen tänker inte låta er
gå alldeles tullfria. Jag skall ta hand om guldet, tills ni samtycka
att betala viss procent och afgift för skyddsvakt.»
»Är det allt?» sade jag. »Det skola vi göra med största nöje.
Eller hur, kompanjoner?» De öfriga delägarne i firman nickade
skrattande. »Hvar är guldet nu?» frågade jag.
»I Bathursts bank», svarade Woodward. »Hvilken verkan det
haft på invånarne i denna stad, kan ni se på sista sidan i den där
tidningen. Det börjar: ’Man är åter galen i Bathurst’. Staden är
helt enkelt tom», tillade han med ett skratt.
»Sådana tokar!» sade Mackenzie. »De skola förstöra det lilla
silfver, de ha, för att söka efter guld, som de inte få.»
»Nu få ni allt ge er ut härifrån», ropade fru Soames, som kom
in med en bricka, »ty doktorn blir alldeles vild, om vi skaffa hans
patient feber.»
»Ben, Micky och Daisy kunna gärna stanna», sade jag. »Vi
borde hålla bolagsstämma.» Men de skakade på hufvudet och gingo
skrattande sin väg.
Jag hade icke mycket ondt af mina sår efter denna dag, och
efter fjorton dagar solade jag mig ute på verandan, afhandlande
affärsfrågor med mina kompanjoner.
»Hör du, Daisy», sade jag, »doktor Dowton har gifvit mig
tillåtelse att resa. Blir du ledsen att säga farväl till Booroowong i
morgon?»
»Ja», svarade Daisy, »det blir jag, ty jag har haft så trefligt här.»
»Med din vrickade fot och allt annat?» sade Mikael skrattande.
»Och röfvarne», tillade Ben.
»Ja», svarade Daisy, »jag har varit så lycklig här. Jag vet inte,
hvad som kommer att hända, när vi komma till Sidney.»
»Hvad skulle hända dig, du lilla toka?» frågade jag.
»Jag blir alldeles ensam», sade Daisy sorgset. »Du och Micky
resa hem till England. Jag vet, att ni göra det.»
»Du skall stanna kvar och gifta dig med mig», anmärkte Ben.
Daisy skrattade, men jag var tyst, ty jag tänkte på att hon var
föräldralös och undrade, hvad som skulle bli af henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
