Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Firman Revel & Komp. upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tänker, det är så godt, du följer med mig», sade jag
slutligen, så gladt jag kunde.
»Eller med mig», inföll Mikael.
»Nej», sade Daisy beslutsamt. »Jag måste återvända till
Valparaiso med fru Soames. Om mor kommit dit, saknar hon mig.»
Jag gaf samtalet en annan riktning. »Hvad skola vi göra med
Uf?» frågade jag.
»Jag har tänkt på det», sade Ben. »Jag har sålt hästen och
vagnen för mera, än hvad jag gaf för dem. Det är hans, som ni
minns. Det är inte skäl att ge honom en stor penningsumma. Han
skulle inte veta, hvad han skulle göra med den. Jag föreslår, att vi
samla ihop till en lifränta åt honom, som herr Arundel förvaltar, och
när Uf känner sig ha lust efter ett skålpund tobak eller en ny skjorta,
kan han gå och ta ut pengar till det.»
»Det var en utmärkt idé», sade jag, »och jag är säker på att
herr Arundel hjälper oss. — Kära Daisy, det är bäst, att du går
och packar.»
»Packa!» sade Daisy skrattande. »Alla mina ägodelar kunna
knytas in i en stor näsduk.»
»Hvad skall det bli af henne, gossar?» sade jag, när hon gått in.
»Fråga herr Arundel», föreslog Ben. »Han vet alltid, hvad som
är att göra.»
»Ja», samtyckte jag, »han är alltid en vän i nöden. Han är
en bland de mest ädelmodiga personer, jag träffat.»
»Kunna vi inte ta henne med oss?» frågade Mikael.
»Det skulle jag nog vilja», svarade jag. »Men låt oss först
höra, hvad herr Arundel har att säga. — Se där är doktorn! — Vi
resa i morgon, doktor, med er vänliga tillåtelse. Jag önskar, att ni
vore så god och talade om, hvad Mikael och jag äro skyldiga er. Jag
har redan frågat er det två eller tre gånger.»
»Ja, och det må ni fråga», sade doktorn. »Vi äro kvitt, min
gosse. Jag skulle inte ha velat gå miste om det här för allt i
världen. Ni har ingen idé om hvad ni gjort mig. Jag har sofvit i
Bathurst de sista fem åren, men det har satt nytt lif i mig att lyssna
till era äfventyr. Jag vill inte ha en penny. Inte en penny!»
»Men doktor», utbrast jag, »det är inte rätt. Ni har gjort så
mycket för mig, och jag måste vara envis.»
»Gå på med det då», utbrast doktorn, »om det roar er! Det
förändrar i alla fall inte saken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
