Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjärnfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rymdens stjärnögon eldigt blinka.
Evighetens urbilder vinka.
Evighetens djupa röst
tonar djupast i skaldens bröst:
»En gång världsandens värme och ljuset
ovanfrån föll till ett skumögt, fruset
släkte, som kved under våldets häl,
brutna genom din unga själ.
Eldsjäl, siare sänd att lindra
världsnöden, stjärna tänd att tindra
från den himmel, där du blev satt,
hoppets dagg i jordens natt;
Människostoftgrand! Ljuset, livet,
elden, anden – allt blev givet
dig att bringa människorna bud
från den allmakt, de nämna Gud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
