- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
13

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan säkerhet fått kännedom om denna istids
tillvaro och beskaffenhet. Man behöfver ej mer nu,
såsom för ej längesedan var fallet, söka sin tillflykt
till sådana vidunderliga förklaringar som till en
»rullstensflod» eller dylikt, för att förstå tillkomsten af de
talrika refflorna på ytan af våra berg, det
kringströdda krosstensgruset eller de s. k. erratiska
klippblocken, hvilka i sådan mängd befinnas utströdda
öfver vår egen, öfver hela Norra Tysklands och
Hollands jord, och hvilka man med full visshet kan
säga härstamma från den ena eller andra af
Skandinaviens berghällar. Af hvad som försiggår än i
dag vid våra egna såväl som ock vid
Schweizer-alpernas jöklar (glacierer) samt på Island och på
Grönland, veta vi nu med full säkerhet, att det är
isen, som förflyttat dessa block långt från deras
hembygd och utstrött dem öfver kontinentens slätter, samt
att dervid blocken åstadkommit bergens refflor. Vi
veta med visshet, att denna istids klimat, i stort sedt,
småningom tilltagit i köld, till dess att, enligt O.
Torells
forskningar, hela vår Skandinaviska halfö
och hela den del af Europa, öfver hvilken de
erratiska blocken finnas utkastade, blifvit betäckt af ett
ofantligt sammanhängande istäcke, en inlandsis af
sådan beskaffenhet som det nuvarande Grönlands. Vi
veta vidare, att denna istidens högsta köld åter
aftagit, att istäcket småningom smält undan och dess
ytterkant dragit sig alltmer tillbaka till
bergshöjderna och mot polen, att den smältande isen dervid
gifvit upphof till många större och smärre floder,
hvilka banat sig vägar ned emot sjöarna och hafven,
samt att, i samma mon som isen vikit tillbaka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free