Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomligheter i de kraftiga, knöliga kindtändernas
antal och beskaffenhet (främre falska kindtanden egde
i olikhet med alla andra kända björnarter trenne
utvecklade taggar). Hörntänderna voro väldiga.
Stortåns ställning var särdeles lämplig för klättring. Men
detta fruktansvärda djur var likväl utan tvifvel ännu
mindre köttätare än vår tids björnformer.
Emellertid har på senare åren den förmodan uttalats, att
dessa sistnämnda, våra nu lefvande björnarter,
under årtusendens förlopp småningom utvecklat sig
från grottbjörnen, och det kan ej nekas att vigtiga
skäl tala för denna åsigt, synnerligen tillvaron af
mellanformer mellan dem. Särskildt är
Nordamerikas stora gråa björn (Ursus ferox) starkt misstänkt
för att vara en sådan förändrad afkomling.
Lemningar af den ursprungliga formen, eller
grottbjörnen sjelf, har man anträffat i mellersta
Europa, såsom i Tyskland, men äfven t. o. m. i Italien
och i Sydryssland, men ej i Spanien och ej med
säkerhet i Skandinavien. I största mängd har
man funnit ben af den i vissa, ofta uteslutande af
sådana björnar bebodda grottor i Belgien och i södra
Frankrike (i Pyreneerna).[1] Grottbjörnen tillhörde
en mycket aflägsen period, ungefär mammutens eller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
