- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
47

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i dessa redskaps historia, emedan den äfven är ett
vitne för deras ålder och äkthet. Det är just genom
den som man så lätt kan skilja de äkta från de
förfalskade — den lifliga efterfrågan har nämligen
framkallat en slik industri. På dessa senares brottytor
har man dock aldrig lyckats åstadkomma någon
sådan crusta.

Men hvartill använde då forntidens menniskor
alla dessa redskap? Detta är en fråga öfver hvilken
man haft många funderingar, och här finnes också
ett fritt spelrum för tanken. An har man antagit
dem vara lans- och spjutspetsar, kanske äfven
kast- eller slungstenar för krig mot menniskor och vilda
djur; än yxor till att fälla träd med och kilar för att
dermed klyfva ved, än åter hackor för att gräfva
med i jorden efter ätliga växters rötter, eller att
hugga hål uti flodernas is[1], ja det sägs t. o. m. att
fantasien stundom flugit så långt, att man velat gifva
dem rang af gudabilder! — Då man emellertid
betänker, att de ständigt återkomma blott i ett fåtal af
former, är det antagligast att de varit
universalredskap, tjenande för åtskilliga behof. Det var
säkerligen ej då såsom nu, att hvarje behof egde sitt
verktyg och sin mästare; arbetsfördelningen låg då i sin
linda, men behofven voro vida färre, de gingo då
liksom för nutidens råaste vildar, endast ut på att
tillfredställa stundens mest trängande kraf, att i största
nödtorft uppehålla lifvet emot dess värsta fiender,
hunger och köld. Att menniskan ensamt med


[1] Flere försök hafva i nyaste tid blifvit gjorda att binda sådana
stenredskap vid skaft af trädgrenar medelst tarmsträngar o. d., och det
kan ej nekas, att man derigenom erhåller verktyg, som ej synas alldeles
oanvändbara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free