- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
48

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådana redskap, som de nu beskrifna kunnat med
verklig framgång föra jagt efter de stora, tjockhudade
djuren, mammuten och noshörningen m. fl., synes föga
sannolikt, men väl att dessa redskap kunnat tjena till
att stycka djurens kött och klyfva deras ben, då de
redan voro döda. Antagligt är, att den tidens vildar,
liksom vår tids, t. ex. i Afrika, fångat dessa väldiga
djur i stora gropar, hvilkas öppningar de betäckt med
sköra grenar. De i grottor boende djuren kunde ju
derjämte fångas genom hvarjehanda knep, och på
dylika har menniskan alltid varit uppfinningsrik. Vi
veta väl ej säkert, om detta urfolk ännu egt elden
till sitt förfogande; om så varit, hade man nog hittat
på att röka ihjel somliga djur, t. ex. björnarna,
såsom man än i dag brukar göra med vissa djur som
bo i hålor.

Men vi skola lemna gissningarnas fält;
kommande forskningar kunna sannolikt uppdaga ett och
annat som nu synes oss dunkelt. Så mycket är
emellertid säkert, att vi i dessa enkla, råa redskap få en
visshet om menniskans tillvaro under en tid, då
mammut och noshörning, grottbjörn och jättehjort,
ströfvade kring i Europa, att dessa menniskor stodo på
en mycket låg kulturståndpunkt och utan tvifvel likt
nutidens vildar fört ett ganska ömkligt lif i strid mot
regn och snö, mot hunger och mot vilda djur, hvilka
senare i allmänhet voro vida starkare än menniskan.
Hvad särskildt angår klimatet, veta vi ju att det ej
blott under sjelfva istiden, utan äfven under
ofantligt långa tider efter densamma varit mycket kallare
än nu; vi kunna af de väldiga jöklarna och de genom
dessas smältande is bildade, stora floderna sluta till,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free