- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
54

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af luft, vatten och temperaturvexlingar som ock af
råttor, räfvar och andra gräfvande djur, hvilka så
ofta eljest till stort men för vetenskapen omrört och
förderfvat de bästa dylika urkunder. Men den
kolsyrade kalken uppträder äfven på ett annat sätt
såsom skyddande hölje för fornlemningarna; den
bildar nämligen ofvanpå och emellan grottans
bottenlager hela, vågräta, ofta flere tum tjocka, ytterst hårda,
kristalliniska lager, och det är företrädesvis dem man
brukar kalla stalagmitlager. De kallas så till
skilnad från de eljest alldeles likartade lager af
kolsyrad kalk, hvilka under namn af droppsten
(stalaktit) så ofta bekläda grottornas väggar och tak och
derifrån nedskjuta i form af stora ståtliga tappar och
pelare. Hela det lager i botten af grottan, i hvilket
lemningarna efter menniskan och djuren finnas, kallar
man breccia. Denna breccia är således allt efter
mängden af den kolsyrade kalk, som afsatt sig i dess
massa, af olika fasthet, än är den temligen lös,
d. v. s. möjlig att bearbeta med en spade, än åter,
och detta oftast, så fast, att den blott efter
sprängning med hammare eller krut kan undersökas. Till
fastheten af breccian har naturligtvis äfven bidragit
den upprepade trampning, hvarför grottans golf
varit utsatt af dess invånare. Dess tjocklek varierar
ungefär från ett par till 20 fot, vanligen är den 4
till 5 fot; man kan redan af denna betydande
tjocklek sluta till, att en mycket lång tid varit nödvändig
för breccians bildning, ty af små, tillfälligtvis
förlorade eller i följd af skada bortkastade flint- och
benredskap samt af krossade benbitar uppstå ej fort
sådana lager, då de samtida invånarnes antal i hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free