Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord / 112 (1873) Author: Gustaf Retzius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilda folk i Norra Amerika, utan t. o. m. fäst
uppmärksamheten på vår tids marskalksstafvar och
kungaspiror. Hålens antal skulle då utmärka den olika
värdighetsgraden. Hur dermed än må förhålla sig,
antingen vi således af dem få sluta till styrelseform
och statsorganisation (!) under denna tid eller icke,
så finna vi, deraf att dessa »kommandostafvar» oftast
varit rikt ornerade och skulpterade, att de utgjort
ganska dyrbara föremål.

Bild 36. Stycken af renhorn, skulpterade och försedda med hål. a med fyra hål, från La Madelaine (efter Christy och Lartet). b med ett hål och afbildade hästar (efter Broca). 1/3 orig. storl.

Då vi nu kastat en hastig blick på de sköna
konsterna vid La Madelaine, Les Eyzies och
Laugerie Basse, få vi icke alldeles glömma »musiken», om
man så får benämna den. Den eger visserligen en
jämförelsevis till den bildande konsten skral
representant, men den kan hafva varit vigtig nog. Den utgöres
af hvisselpipan (Bild 24), hvaraf man funnit många
exemplar. Å ena sidan af de små tåbenen af renen
anbragtes ett rundt hål, som gick in till märgrummet,
och dermed var instrumentet färdigt. Då man blåser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>