Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
af de andliga egenskapernas utveckling’4. Här
se vi tydligen, att M:r Darwin åter strandsatt
oss midt i samma oöfvervinneliga svårighet, som
han sjelf vägrar att möta. Ät hvilken natur äro
de andliga förmögenheter, som möjliggöra dessa
definitiva begrepp? Språkets förnämsta karakte
ristik består, såsom Darwin rätt väl inser, ej blott
uti artikulations-förmågån, utan i dennas förhål
lande till en förnuftsenlig tankekraft, och genom
detta erkännande å hans sida kommer hans diskus
sion öfver det sätt, hvarpå konsten att medelst ljud
uttrycka sina känslor utvecklat sig, att förlora
allt värde. Språkets hufvudeleinent består icke
deri, att det uttrycker någon ensk ld känsla eller
tanke, utan att det uttrycker förhållandet emellan
tvenne känslor eller tankar. Dess väsendtiiga
kännetecken, eller, kanske rättare sagdt, dess ur
sprungliga faktor, är icke nomen, utan satsen
eller verbet. Huru fullkomliga alltså röstens ut
tryck hos några af de lägre djuren än kunna
vara, finnes ändå icke det ringaste spår, att de
alls kunna närma sig till uttryckandet eller fram
bringandet af någon sats eller proposition. De
meningar, som papegojan lär sig uttala, äro natur
ligtvis endast efterhärmning, ty ingen kan väl
inbilla sig, att de motsvara någon förnuftig idé i
hennes hjerna. Denna stora skiljaktighet i det
yttre uttryckssättet hänvisar oss med ens till
den hufvudskillnad uti andlig förmåga, hvarpå
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
