Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
till deras nuvarande fullkomlighet. Men i hans
första „Lemma“, som utgör grundvalen för allt
annat, nedlägger han en regel, som den nyare
tidens filosofer helt och hållet förbise. De qvantiteter, säger han, öfverensstämma slutligen, hvilka
kunna bevisas närma sig hvarandra obestämdt,
inom en begränsad tid. I geometrien gifves det
linier, hvilka ständigt närma sig hvarandra, men
aldrig mötas, och det finnes förfaringssätt inom
aritmetiken, hvarmedelst man i oändlighet kan
närma sig en begränsad qvantitet, men dock al
drig nå densamma. Iakttagelsen är i sjelfva ver
ket lika gammal som sofismen om Achilles och
sköldpaddan, hvilkens felaktighet härrör från en
falsk förutsättning angående Achilles’ sätt att
närma sig sköldpaddan. Diogenes’ lösning är
den enda sanna, och den är liktydig med Newtons bestämning, solvitur ambulando. Vi veta
som ett bestämdt faktum, att Achilles inom en
gifven tid skall ha gått förbi sköldpaddan. Och
detta är just den förklaring, som M:r Darwin
icke förmår använda på de fall af approxima
tion emellan arter, som af honom anföras. Om
han kunde säga i något enda fall, “solvitur
ambulando“, „här ha vi ett exempel på, att en
särskild art öfvergått till en annan“, då skulle
vi ega ett praktiskt bevis för, att det slags när
mande sinsemellan, som han framhåller, just är af
det slag, som slutar med sammansmältning. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
