Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
detta är, såsom ofvan ådagalagts, precist hvad
han icke gjort. Det är i sanning icke litet be
synnerligt, att den begränsade tiden, som Newton
fordrar, just är det vilkor, som eftertryckligast
förkastas af Darwin och hans följeslagare. De
angifva alls icke någon gräns för den ofantliga
tidrymd, som deras process fordrar. Uti sin
„Arternas uppkomst“ nämner M:r Darwin sex
millioner år såsom en blott tillfällig post i den
stora räkningen. Men vi skulle icke fästa något
afseende på en eller två millioner, eller ens en
eller två milliarder, om de blott förde oss till
något bestämdt belopp. Uti andra fysiska ve
tenskaper anses tiden vara ett väsendtligt element
inom naturens verkningar. När läkaren lemnar
beskrifningen öfver en sjukdom, är han ange
lägen att noggrannt bestämma den tidrymd, som
dess olika faser upptagit. Men när man för
M:r Darwin framhåller den oändligt aflägsna och
osäkra naturen af de verkningskrafter, hvarpå
han bygger, går han alltid tillbaka till „hvad
som hade kunnat vara“ under de obegränsade
tidrymdernas längd. Ett sådant sätt att räsonera
är, minst sagdt, utan allt vetenskapligt värde.
Det är omöjligt bestämma hvad som hade eller
icke hade kunnat tima under perioder, så ofant
ligt långa, att vi icke kunna ha någon erfaren
het derom. Så vidt vi veta, kunde arternas lifskraft haiva slitit ut sig under tidsåldrarnes längd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
