- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
40

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Min familjs vänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkelse. Min far begagnade sig av honom i
ett av sina samhällslärande arbeten.

Då jag börjar låta kaleidoskopet av människor
från Jasnaja passera revy, vet jag knappast var
jag skall sluta. Det var ibland en sådan lustig
blandning av besökande i hemmet, att man lätt
skulle ha kunnat tro sig försatt till någon
internationell järnvägsstation.

Till exempel: min far sitter på verandan efter
lunch. På hans ena sida sitter den berömde
professor Metsjnikov från Paris och på andra sidan
en fin dam från Petersburg. Litet längre bort
några tolstojaner i blusar och kragstövlar. Vid
ett annat bord är en grupp av ungdom, vänner
till Tolstoj. Sittande vid det stora bordet ser man
en musiker, en målare, en hindu, en pop (eller
bypräst) och en läkare. Plötsligt hör man ljudet
av små klockor, och en mycket trevlig trojka kör
fram mitt för huset.

Vem är det? En modernt klädd dam stiger ur
åkdonet och går frimodigt upp för trappan till
huvudingången. Min far, vars nyfikenhet har
väckts, går emot den nyankomna. »Vad kan jag
göra för er?» frågar han artigt.

»O, ingenting, ingenting! störste av ryska
författare och store mästare!» svarar damen ivrigt;
»jag har helt enkelt kommit för att se er — för att
titta på er!» tillägger den besökande, som
tydligen riktigt målat om ögon och kinder för
tillfället.

Min far vänder sig ilsket om på klackarna med
ryggen mot den objudna gästen — någonting, som
han mycket sällan tillät sig. I det han slutligen
än en gång vänder sig mot henne, anmärker han:

»Ursäkta, men jag har ingen lust att träffa
människor, som icke ha någonting att säga mig!
Jag bryr mig inte om dem!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free