Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Min mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid glatt, livligt och intressant. Som jag har
sagt, intog arbetet främsta rummet i vårt liv; det
oaktat njöto vi alla slags nöjen, all sorts sport
och all upptänkbar förströelse. På sommaren var
det badning och promenader, antingen till häst
eller fot. På vintern var det skridsko- och
slädåkning, dans, musik och till och med teater och
maskerader samt högläsning — vi läste t. ex. »De
tre musketörerna» — och berättande av sagor,
vid jul och påsk de vanliga festligheterna. Alla
dessa saker hängav man sig åt på Jasnaja som
kanske på tusen andra håll i Ryssland.
Lugn, trevnad och kärlek rådde i familjen utom
vid några få tillfällen. Sådana undantag var till
exempel ett sjukdomsfall hos något av barnen, en
mindre olycka av något slag eller något obehag
bland tjänarna. En annan gång kanske det kunde
vara någonting mellan våra föräldrar, vilket
alltid var pinsamt för oss. Till slut fick emellertid
glädjen och det goda humöret övertaget.
Jag kommer ihåg, som om det vore i går, en
ganska allvarlig tvist mellan min far och mor,
och vid det tillfället föll det sig så, att jag fick
spela rollen av fredsstiftare. Vad gällde denna
heta strid? Jag kommer inte ihåg det. Min far
hade kanske blivit förargad på något, som min
mor hade sagt; eller kanske han fann fel på henne
bara för att få ge uttryck åt sitt dåliga lynne.
Kort sagt, han var ond, mycket ond, och han
höjde rösten på ett mycket obehagligt sätt.
Som barn hatade jag denna höga och gälla röst,
därför att jag visste, att det var orätt. Min mor
försvarade sig och brast i gråt. Sen gick jag
fram till dem båda, och jag sade blygt, i det jag
hängde mig vid hennes knä: »Varför äro ni onda
på varandra? Ni få inte vara onda.»
Min far var djupt rörd. Han var tyst ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
