- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
75

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tolstojs syn på äktenskapsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Beethovens musik gjorde ett sådant intryck på
honom att han ibland inte kunde stå ut med den.
Han kunde då plötsligt resa sig ur stolen och gå
fram till det öppna fönstret, och ett hastigt och
säreget ljud kom från hans läppar, liknande det
som Posdnisjev frambringade, när han berättade
sin historia i järnvägskupén.

Det berömda »prestot» i Kreutzersonaten —
vilket var orsaken till att Posdnisjevs hustru och
hennes älskare föll i varandras armar —
upprörde Tolstojs hjärta för var gång han hörde det.

Läsaren kommer kanske ihåg den sista
skändliga scenen mellan mördaren och hans hustru:
»Hon höll fast vid dolken med händerna men
kunde inte behålla taget... Jag hörde, och...
Jag kommer ännu ihåg det mostånd, som
förorsakades av korsetten» etc.

Alla dessa scener, alla av oförliknelig styrka
som alla idéer i Kreutzersonaten, fyllde Tolstojs
huvud, där han satt orörlig i sin stol och
lyssnade till musiken.

På morgnarna, under de timmar, som han
vanligtvis använde för sitt arbete, skrev han ned de
tankar, som musiken från föregående kväll hade
inspirerat.

Dag för dag under det detta odödliga verk
skapades, läste min far högt för oss vad han hade
skrivit.

Hela familjen och våra vänner samlades i
förmaket för att höra på dessa uppläsningar, och
jag tror inte att någonsin någon av oss varit mera
intresserad. För oss alla såväl som för
författaren var den sak, som nu höll på att komma till,
någonting alldeles nytt och av den största
betydelse, och den otålighet, med vilken vi väntade
utvecklingen och klimaxen i berättelsen, kan man
lätt föreställa sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free