Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tolstoj och den religiösa frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde uppriktigt, att de ryska folkmassorna
existerade endast tack vare denna religion. Utan
att på något sätt resonera och utan några farliga
tvivel tvingade han sig sedan själv att tro på
samma sätt som folket omkring honom, och han
tröstade sig med den tanken, att denna tro hade
utvecklats ur den mänskliga tankens allra första
början och att den följaktligen måste vara den
rätta.
Det dröjde emellertid inte länge, innan han
fann, att det var honom omöjligt att längre lura
sig själv, och att han inte kunde tro vare sig på
kyrkans ceremonier, läror eller intolerans, som
alla gjorde anspråk på att vara de rätta, de bästa
och de mest rättvisa. En vacker dag gjorde han
kort process och avsvor den ortodoxa läran en
gång för alla. Jag var då mellan åtta och tio år
gammal, men jag kommer ihåg, vad min far
tänkte och sade vid denna tid.
»Kyrkan kan inte ha rätt», sade han, »framför
allt därför att den gillar krig och dödsstraff, vilka
äro de båda förskräckligaste brott i världen.»
Jag kommer ihåg, att han på ett mycket
praktiskt sätt bevisade, att det var slut med hans tro
och liv som ortodoxt troende. På en av
fastedagarna — onsdag eller fredag, jag kommer inte ihåg
vilket — när hela familjen med undantag av min
far i lugn och ro njöt av sin middag, bestående av
köttkotletter, under det Tolstoj som vanligt intog
en något mera asketisk kost, vände han sig
plötsligt till min bror Ilja och sade: »Ilja, min gosse,
räck mig kotletterna!»
Ilja skyndade sig med ovanlig förtjusning och
iver till serveringsbordet, där tjänaren vanligtvis
satte ifrån sig faten, samt räckte kotletterna till
min far. Han åt två stycken, och från den dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
