- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
144

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Tolstojs flykt och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gången under sommaren som vi två voro
ensamma, kände jag, att vi båda voro uppriktigt
rörda.

Skulle han nu tala om den hemlighet, som
tydligt vägde så tungt på hela familjen? undrade
jag. Vad kunde det vara? Var det
testamentsfrågan eller något annat? Jag visste det inte.

Det var en varm julidag med hastigt
övergående moln, som ibland urladdade sig i lätta
regnskurar. Den heta solen, som kom och gick
efter varje litet utbrott, torkade nästan
omedelbart upp marken.

Sedan vi hade gått över vår lilla flod, störtade
vi oss in i den djupa skogen, och min far följde
som vanligt de små, föga kända och osäkra
stigarna, som ibland förde oss till branta klyftor,
ibland till trånga skogssnår, som voro nästan
ogenomträngliga. Min far tvingade emellertid
sin häst igenom, med nedböjt huvud och
skrapande händerna mot trädgrenarna, och fortsatte
alltid på den inslagna vägen, till dess han fann
den väg han sökte.

Jag hade det ganska besvärligt att följa med
honom på min lata lilla häst. Vi kommo in på
en stor öppning i skogen, där det redan hade
huggits ned en del skog. Tvärsöver denna glänta
gick en väg, och vid kanten därav låg en liten
koja, som i regel användes av skogvaktarna men
nu stod alldeles öde.

Vid det tillfälle, då vi kommo fram till denna
lilla fläck, täcktes himlen av tjocka moln och en
tung regnskur svepte över skogen. Vi voro
tvungna att stanna och se oss om efter skydd.
Min far red upp till stugan, steg ned från hästen
och sökte skydd under »isbans» dörr. Jag följde
exemplet, och under några minuter stodo vi så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free