- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
145

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Tolstojs flykt och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sida vid sida, var och en hållande sin häst vid
tygeln men utan att säga ett ord.

Min far tittade inte ens på mig. Han tycktes
mycket ivrig att få fortsätta vägen så fort som
möjligt, och till och med innan regnet hade
upphört hoppade han upp på sin häst och startade i
trav hemåt.

Jag var så ledsen för honom, att jag inte ens
frågade honom. Jag var från barndomen van
vid att obetingat lyda honom och att frukta
honom till den grad, bildlikt talat, att jag darrade
inför honom.

Följande dag förberedde min far, som ännu
var nervös och uppjagad, åter sin dagliga ridtur.
Hästarna leddes fram, och han lämnade huset.
Vid detta tillfälle var pianisten Goldenveiser
tillstädes och redo att följa honom. Jag stod
utanför och såg på deras avfärd.

»Vem följer med mig i dag?» frågade min far.

»Jag», svarade Goldenveiser, i det han gick
fram till honom.

»Varför inte du?» frågade min far i missnöjd
ton. »Kommer du inte med, Léva?»

»Nej», svarade jag, »det blir Goldenveiser i
dag! Han är redan färdig.»

Min far sade ingenting mer utan gav sig i väg,
lämnande mig olycklig och bestört mitt uppe i
de egendomliga saker, som försiggingo omkring
mig. Det är möjligt — nästan säkert — att han
ångrade att han inte sagt något till mig i
skogen, då vi voro så nära tillsammans! Kanske
hade han vid detta andra tillfälle önskat
anförtro mig sin hemlighet! Det vet jag förstås inte,
men jag anar att något sådant måste ha hänt.

Han var sannolikt så terroriserad av Tjertkov,
som utan tvivel hade låtit honom svära på att
tiga, att han inte vågade tala till mig; han, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free