Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Mitt hårdaste val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Muriel Buchanan, den engelske ambassadörens
dotter, som efter fyra år i Ryssland i sina föräldrars
sällskap reste ett år före oss, har skrivit en bok om sina
upplevelser under dessa år. Endast den som själv varit i
Ryssland och gripits av detta lands själ kan måhända förstå
hennes avslutningsord. Jag gör det emellertid:
Endast de som levat i Ryssland veta vad det betyder och
kunna förstå den namnlösa tjusning, med vilken Ryssland
binder en, den trånad som kommer en att längta efter dess
underliga egendomligheter. Ofta sade man till mig: Ӂ ja,
ni må tala illa om Ryssland nu, men ni vill ändå gärna
komma tillbaka. Den som en gång bott i Ryssland
kommer alltid att längta dit. Ryssland låter aldrig någon
glömma sig.”
Ryssland låter aldrig någon glömma sig! Orden komma
ideligen för mig, och över miltals av hav, berg och slätter
kallar mig Rysslands röst, och Rysslands ögon se på mig
med sitt gäckande, jagade småleende, och Rysslands händer
sträckas ut, bedjande om hjälp i sin svåra nöd.
Samma känsla har också jag efter alla dessa år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
