- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
213

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Vedermödor och faror

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Smittosamma sjukdomar rasade för övrigt bland hela
befolkningen. Under januari registrerades i Petrograd
35,000 dödsfall, vilket kunde sägas utgöra en tjugondedel
av den dåvarande befolkningen.

Landsbygden omkring Petrograd hade på den tiden en
befolkning av finländsk stam, som talade finskt språk.
Detta var en av orsakerna till att våra officerare från
Finland gärna nu och då gjorde en utflykt till sina
stamfränder för att där hålla möten. En annan orsak var
livsmedelsbristen i huvudstaden, som lockade kamraterna ut
till landet, där det fanns mat och där de fingo ett tillfälle
att någon gång äta sig mätta.

Det närmaste året efter vår avresa bjöd på många
omväxlingar. Icke alla av dessa voro av behaglig art. Man
sökte upprätthålla arbetet i de lokaler vi ännu hade kvar
i Petrograd och Moskva, och dessutom gjorde man färder,
vanligen till fots, ut till landsbygden. Av de många
skildringar jag mottagit rörande arbetet under denna tid önskar
jag återgiva följande, berättad av överstelöjtnant Boije:

Hur tydligt påminner jag mig icke dessa långa
vandringar, i synnerhet vintertid! Det gällde att gå miltals
genom snön. Allt emellanåt mötte vi därvid några bönder.
De ha ett särdeles trevligt sätt att hälsa, de säga: ”Boh na
pomosht!” vilket betyder: ”Må Gud vara din hjälp!”

När vi kommo till en by, brukade vi utvälja ett stort
hus, gå dit och knacka på. Genast kom folket, vänligt
leende, och bjöd oss stiga in. ”Skulle ni tycka om att få
ett möte här?” frågade vi. ”Oj ja”, blev alltid deras svar.
”Få vi använda ert stora rum?” frågade vi vidare. Och
även härtill samtyckte de villigt. Barnen fingo springa
omkring i byn och annonsera mötet samt inbjuda alla att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free