Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Vedermödor och faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma. På en förvånande kort stund var rummet
fullpackat, och mötet kunde begynna.
Vi började alltid med en sång till ackompanjemang av
våra gitarrer. Ryssarna älska sång, och snart sjöngo alla
med. Somliga hade riktigt vackra röster. När vi talade,
voro de alltid mycket uppmärksamma, fastän de emellanåt
kommo med ett och annat utrop, såsom t. ex.: ”Det är rätt,
syster!” ellers ”Ja; vi hade just en sådan här i byn.” För
övrigt voro dessa möten mycket intressanta. Folket sjöng
och sjöng, som skulle de aldrig vilja sluta. När en av oss
bad, böjde de allesammans också knä. De voro mycket
andäktiga av sig, och den ringaste avvikelse från ett
högtidligt allvar skulle de icke gilla. Men eftersom alla husdjuren
också voro inhysta under samma tak, hände det ibland att
vi i detta stycke blevo satta på ett ganska hårt prov, t. ex.
då mitt i ett möte en tupp begynte gala eller en griskulting
stultade fram bland barnen. För att värja oss mot faran
att dra på munnen, brukade vi därför säga till varandra:
”Om något lustigt händer, så var snäll titta inte på mig!”
När mötet var slut, ställde husets folk en stor samovar
på bordet och därjämte rågbröd, skuret i bitar. Var och en
var nu välkommen att dricka te och äta bröd. Under tiden
blevo vi utsatta för alla möjliga frågor. Man bad oss ofta
även tala med anförvanter, vilka icke voro närvarande.
”Ack, var så vänlig kom och tala med min man; han har
på senaste tiden tagit sig för att dricka.” Naturligtvis ville
vi gärna göra vårt bästa. En dag framställde en ung flicka
en ganska egendomlig begäran: hon bad mig nämligen att
jag skulle gå och tala med hennes fästman för att komma
underfund med orsaken till att han försummat henne på
sista tiden. Jag vet inte hur många helgon hon anropade
om välsignelse över mig, om jag blott ville hjälpa henne
med detta. Nåväl, jag talade verkligen vid ungersvennen,
en ganska oborstad bonddräng. Jag förstod att han blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
