Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Vedermödor och faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Moskva konfiskerades och stängdes vår lokal och alla
rummen med undantag av ett, där en sjuk kamrat låg, samt
köket. Stabskapten Boije reste dit. Herr Tschertkoff hade
i sällskap med kapten Konstantinova besökt Kameneff,
som varit mycket vänlig och förklarat att allt berodde på
ett misstag, men att lokalerna, då man nu såg hur saken
hängde samman, genast skulle öppnas. Senare hade
Kameneff meddelat att Frälsningsarmén skulle lämnas i fred.
Det dröjde dock flera veckor, innan man återfick
dispositionsrätten till de stängda rummen och lokalen.
Från Maljuchkova, en av de nya löjtnanterna, som rest
för att hjälpa sin mor, kom ett så vackert brev. Modern
hade blivit frälst och även syskonen. Från fem av syskonen
kom ett särskilt brev, som lydde: ”Vi, löjtnant
Maljuchkovas syskon, ville så gärna göra något för den kära
Frälsningsarmén. Få vi sälja Vjestnik Spasenija, så sänd oss
några hundra exemplar! Det skall göra oss så glada.”
Några av officerarna, särskilt de manliga, beredde
stabskaptenen åtskilliga svårigheter. Impulsiva och utan
förmåga att beräkna konsekvenserna, som ryssarna i allmänhet
äro, kommo de ofta med alldeles omöjliga förslag.
Löjtnant Lydia Konopleova, vår sångförfattarinna, som alltid
varit en smula överspänd, uppträdde på ett sätt, som
vållade oro. Hon reste först till Bransk och sedan till Orel
och kom därefter aldrig tillbaka till högkvarteret.
Den 21 mars kunde stabskapten Boije rapportera ett
första klassens glädjeämne: högkvarteret hade öppnats.
Huskommittén hade anmält att vattenledningsrören frusit
och att det nu, när våren kom, var fara för översvämning.
Så kom en man, tog bort sigillen och öppnade alla
dörrarna utan att ge någon vidare förklaring. Åtskilligt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
