Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Skyarna mörkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underbart skön. En blick på en bredvid stående tom bädd, där
stålspiralerna stucko upp var för sig ur madrassen, kom
mig att tvivla härpå, men jag sade ingenting. I stället gick
jag till ett annat sjukhus några gator längre fram, där vår
doktor hade nattjänstgöring. Jag lyckades finna honom,
och han följde mig till stabskaptenen. Klockan var då tre
på natten.
Några timmar senare klagade den sjuka över att bädden
var så besynnerlig och ojämn. Vi anskaffade då en
tagelmatta, filtar, lakan och kuddar, som allt kom väl till pass.
Varannan natt turade jag och kapten Tapanainen om att
vaka. Vi måste skaffa varmvattensflaskor från köket, som
låg på fem minuters avstånd i en annan byggnad,
naturligtvis också mörk. Klockan sex på eftermiddagen stängdes
köket, och därför hann vattnet bli kallt långt före
morgonen. Vi, som vakade, måste vara klädda i vinterkläder,
vinterskor och mössor, så kallt var det i sjuksalen. Fem
dagar gingo, utan att någon läkare frågade efter
stabskaptenen. Då beslöt jag stanna hemma från min tjänst och
tala med doktorn. Detta upprepades följande dag.
Till slut fick jag en doktor att undersöka henne. Även
han föreskrev röntgenfotografering. Men när denna kunde
ske visste ingen. Man hade icke ens elektrisk ström till
belysning. Jag bad doktorn skriva ut en order till
lördagskvällen, ty då brukade vi ha ljus en kort stund. Därefter
talade jag med sköterskan, röntgenfotografen och bärarna.
Jag talade, bönföll och förberedde. På lördagskvällen kom
också ljuset, och bärarna forslade den sjuka över gårdar
och trädgårdar till den byggnad, där fotograferingen skulle
äga rum. Det var minus 20 grader Celsius, men likväl satte
bärarna ned båren på marken för att vila sig.
Fotograferingen blev i alla fall verkställd och stabskaptenen återförd
till sin bädd. Omedelbart därefter uppstod ett förfärligt
oväsen i korridoren. Man skrek över varandra allt man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
