- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1905 /
1

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Profnummer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Alla för hvarandra.
TJÄNARINNEBLADET
UTGIFVET AV STOCKHOLMS TJÄNARINNEFÖRENING.
        Profnummer                Maj 1905                Pris 10 öre        

Vårt program.



Föreningen har till ändamål att genom
tjänarinnornas sammanslutning höja
tjänarinnekårens ställning i socialt och
ekonomiskt afseende.

Detta ändamål vill föreningen närmast
vinna på följande sätt:

1) Tjänarinnornas upplysning medelst
samkväm, föredrag, kurser o. d.
Föreningen, som enligt programmets 2:dra punkt
vill verka för genomförandet af bestämda
fritider, anser det som sin första plikt att
i möjligaste största utsträckning bereda
tjänarinnorna tillfälle att till sin egen
förkofran kunna använda dessa fritider.

2) Alltmer ordnade förhållanden hvad
angår tjänarinnornas fritider
, hvilket
föreningen anser vara en naturlig och
tidsenlig fordran, som uppkommit till följd af
tjänarinnornas sig alltmer utvecklande
själfständighetskraf. Härigenom skola också
till tjänarinnekåren sluta sig många dugande
krafter, hvilka om de ej såsom tjänarinnor
kunna erhålla bestämda fritider, söka sitt
bröd t. ex. inom industrien, där
arbetstiden är begränsad.

Föreningen uttalar sig för
genomförandet af följande fritider: i främsta rummet
bestämda fritider för hvarje vecka förlagda
till söndagen och en hvardagsafton i
veckan, samt vidare en någorlunda begränsad
daglig arbetstid, med därmed
sammanhängande tillräcklig natthvila, och en eller
två veckors ledighet på sommaren utan
afdrag af lön.

3) Införandet af kontrakts- och
uppsägningsblanketter
, hvarigenom vinnes ett
bestämdare och redigare aftal än hvad som
kan ernås genom enbart muntlig uppgörelse.
Härigenom anser föreningen att uppkomsten
af ett godt förhållande mellan husbondfolk
och tjänarinnor bör komma att underlättas.

4) Upprättandet af egen
platsanskaffningsbyrå
, hvaraf föreningen tänker sig
att såval husmödrar som tjänarinnor komma
att hafva stort gagn. Byrån skall
tillhandahålla kontrakts-, uppsägnings- och
betygsblanketter.

Dessutom tänker sig föreningen att så
småningom anordna fackskolor för
tjänarinnor, för att öka möjligheten för
tjänarinnor att erhålla facklig utbildning, och
att medelst inrättandet af sparkassor inom
föreningen, eller, genom att arbeta för
att redan befintliga af
föreningsmedlemmarna anlitas, förhjälpa tjänarinnorna till
besparingar för ålderdomen.

Äfven tänker sig föreningen som
önskemål egen föreningslokal och egen tidning,
såsom viktiga bidrag till medlemmarnas
inbördes hjälp.

*     *
*



Då Stockholms tjänarinneförening nu
har den glädjen att se ett af de på
programmet upptagna önskemålen förverkligadt,
nämligen egen tidning, och härmed
utgifver profnumret af densamma, sker det
i förhoppning, att den kraftigt må bidraga
till att sprida kännedom om
tjänarinneorganisationens verksamhet och mål, icke
allenast ibland tjänarinnorna här i
hufvudstaden, utan äfven ibland våra kolleger
i hela landet.

I Sverige finnas — förutom i Stockholm
— en förening i Malmö och en i
Karlsstad. Föreningen i Malmö, som räknar
ett femtiotal medlemmar, bildades ungefär
samtidigt med Stockholms, och Karlstads
ett år tidigare.

Hvad dessa föreningar gemensamt vilja
arbeta för är begränsad arbetstid och
bestämda fritider för tjänarinnekåren, ty
under nuvarande förhållanden, då
arbetstiden är obegränsad och tjänarinnorna helt
öfverlämnade åt sitt husbondefolks
godtycke, missbrukas deras krafter ofta alltför
mycket; ej heller kunna de utan bestämda
fritider tillägna sig den upplysning och
bildning, förutan hvilken ingen i vår tid
kan göra anspråk på aktning och respekt.
Dessutom vilja föreningarna arbeta för
tjänstehjonsstadgans afskaffande,
upprättandet af fackskolor och ålderdomshem för
tjänarinnor, med ett ord sagt allt, som kan
bidraga till att höja kårens sociala ställning.

Då tjänarinnerörelsen började här i
Stockholm och en förening bildades,
möttes den, som ju var att vänta, af det
bittraste motstånd från husmödrarnas sida;
man faktiskt täflade om att utmåla den
nybildade tjänarinneföreningen i de
mörkaste färger. Som ju är lätt att förstå,
var meningen därmed att försöka kväfva
hela rörelsen i sin linda, hvilket dock dess
bättre ej lyckades. Vi tjänarinnor, som
trots både motstånd och hån vågat bilda
en förening, voro fullt på det klara med
att, om något skulle vinnas, fordrades det
ett energiskt arbete och framförallt
uthållighet. Vi förstodo, att hvad vi i första
rummet borde göra var att söka uppfostra
oss själfva, lära känna hvarandra och den
sak, vi intresserade oss för.

Föreningen har därför också under den
första tiden af sin tillvaro hufvudsakligast
arbetat inåt; den har sökt vinna inre styrka
och solidaritet, för att sedan dess
kraftigare kunna arbeta utåt.

Som vårt program både tydligt och klart
omtalar alla de mål föreningen föresatt
sig att vinna, och årsberättelsen hvad vi
redan sökt att uträtta, behöfver ju ej
vidare ordas därom, utan må endast
tilläggas att intresset hos medlemmarne
alltjämt växer, och att det arbete, som
hittills blifvit utfördt, ej varit förgäfves.

*



Vi uppmana nu varmt alla
tjänarinnor att ej längre stå tillbaka, utan
låt oss i stället följa de exempel, som
gifvas oss af våra bröder ock systrar
inom andra arbetsområden: att enigt
och kraftigt sammansluta oss, väl
vetande att för arbetarens och folkets
söner och döttrar är den vägen den
enda, som leder till en lyckligare och
rättvisare ställning i samhället.

Många invända nu: »vi tjänstflickor
ha ju hvarken kunskaper, tid eller
pengar och kunna därför aldrig själfva
göra något för att förbättra vår
ställning.» Till dem må det sägas: »hvad
vi behöfva är ett varmt intresse för
saken, en fast vilja, friskt mod och
tro på att vi skola lyckas;» gå vi
åstad utrustade med dessa vapen,
behöfva vi ej frukta att lida nederlag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:11:59 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1905/0001.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free