Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Profnummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvister; olycksfallsförsäkringslagens utsträckning
till att omfatta äfven tjänarinnorna; rätt och
frihet att deltaga i möten samt frihet att få
kläda sig enligt egen smak; i en resolution
uttalade sig kongressens flertal för att endast
antaga platser, som utom familjen boende
dagstjänarinnor, för att få kvällarne lediga till
kunskapers inhämtande samt vidare ett
uttalande att verka för inskränkning af
söndagsarbetet.
Ett af kongressens viktigaste beslut var
bildandet af ett hela landet omfattande
förbund. Åtta platser voro på kongressen
representerade, men frånsett föreningen i Haag,
äro de öfriga afdelningarne ytterst små. Där
finnes emellertid grund att bygga på och går
förbundet därför förhoppningsfullt framtiden
till mötes. Amsterdamföreningen var vid en
period på god väg att få en stark förening
och lyckades äfven att upprätta en
platsanskaffningsbyrå, men hela idén blef till sist
förfuskad genom det att den som af
tjänarinnorna hade blifvit satt i spetsen för
företaget, svek förtroendet samt gjorde byrån till
ett vanligt kommissionskontor. De för
föreningen ifrande bland tjänarinnorna voro
naturligsvis ledsna öfver den vändning, som
verksamheten där hade tagit, men voro å
andra sidan fullt beslutna att återigen
upptaga försöket att organisera tjänarinnorna och
anskaffa en föreningen tillhörande
platsanskaffningsbyrå.
Till de svenska kollegerna sände de sina
hjärtliga hälsningar.
Elin Lindley.
 |
| |
Tjänstflickorna och
upplysningen.
Bland tjänstflickorna möter man ganska
ofta två typer. Den ena är den å
hufvudets vägnar rikt begåfvade. Det lilla i
bokväg hon kommit öfver har hon
samvetsgrannt slukat, såväl den tarfligaste
häftesroman, som mera gedigna arbeten.
Har hon haft bra plats med godt om tid
och är hennes husbondefolk af det slag,
som anser att äfven en tjänstflicka är en
människa, så har hon fått använda sig af
herrskapets bibliotek, detta dock i ytterligt
sällsynta fall. Men i dessa fall har hon
dock en ganska ingående kännedom om
t. ex. den och den författaren o. s. v.,
men dessutom är hon vanligen fullkomligt
okunnig om hvad som rör sig omkring
henne, beroende på studiernas planlöshet.
Den andra typen är mycket talrikare.
Uttråkad af skolans katekesläsning, tror
hon att alla böcker äro lika tråkiga som
katekesen och bibliska historien — om hon
nu tror något alls. Hon förklaras
vanligen »inte ha någon lust att läsa». De
få fristunder hon har utfyllas med besök
på nöjesställena. Och dessa äro af rätt
ömklig art, åtminstone i en del mindre
och medelstora städer med deras
»tivolinöjen», mest bestående i dans och
åhörandet af slagdängor, som utgöra det till
landsorten utförda afskrädet från
hufvudstadens varietéer.
Dessa båda typer bilda de yttersta
flyglarne. Emellan dem finnes den stora
hufvudmassan, bestående af flickor, som läsa
litet eller intet af mycket olika orsaker.
En stor del tjänstflickor äro i sina platser
så öfverhopade med arbete, att de
omöjligt kunna få en enda sammanhängande
timme under dagens lopp till sitt
förfogande och när kvällen kommer äro de
så trötta och andligt förslöade att de inte
om de än hade lust att läsa, ens kunna
uppfatta eller tillgodogöra sig innehållet
af hvad de läsa.
Hvad som kräfves är därför en
sammanhängande fritid. Men denna fritid
bör då också användas på ett något så
när rimligt sätt.
När man nu skall börja att läsa finns
det nog mycket få flickor, som hafva nog
allvar att med detsamma ta itu med det
som jag anser vara nyttigast och
nödvändigast, nämligen historia, politik och
nationalekonomi. Själf har jag dock inte börjat
därmed, men det berodde inte på
bristande allvar och intresse, utan fastmer af
okunnighet om att dessa ämnen existerade.
Jag torde ha många medsystrar i samma
ställning.
Jag skulle därför vilja råda dem att
börja med skönlitteraturen och då först
med arbeten af Viktor Rydberg och Selma
Lagerlöf o. s. v. Fröding kan äfven
rekommenderas, men bör läsas med
varsamhet af yngre och känsligare personer, enär
en del af hans dikter t. ex. »Balen» och
»Jägar Malms hustrur» m. fl. nästan skapa
blödsinthet hos de intensivt känsliga
sinnen, som i rikt antal finnas bland
arbetarne. En författare, som det för dylika
personer inte skadar att läsa, är August
Strindberg, hvars »Hemsöborna» »Mäster
Olof» m. fl. utgör det intressantaste man
kan läsa. »Svenska folket i hälg och
söcken» bör ock läsas. Medan »Röda
rummet» och »Götiska rummen» kräfva att
man vid sin sida har någon som är insatt
i Stockholms förhållanden förr och nu.
När man ger sig på nationalekonomi o. d.
äro Henry Georges och Karl Marx arbeten
nog både uttömmande och intressanta, men
i allmänhet gör man klokast om man först
läser en del af de broschyrer, som utkomma
på Verdandis och Socialdemokratiska
arbetarepartiets förlag.
Emellertid — vi läsa ju för att hafva
någon nytta af hvad vi läsa — och
åtminstone jag för min del anser att man
föga vunnit, om man inte samtidigt följer
med de dagliga tidningarne. Kvinnornas
politiska rösträtt närmar sig alltmer, det
är åtminstone min tro — och vi
arbetarekvinnor måste bereda oss för att rätt kunna
använda den, ty endast genom att klokt
deltaga i det politiska lifvet och skaffa
oss medbestämmanderätt i riksdagen kunna
vi afskaffa de värsta orättvisorna. Därför
bör hvarje tjänstflicka hålla sig med sin
egen tidning och hvilken behöfver jag väl
inte ens tala om. Men enär en
tjänstflickas tid är mycket knapp, kan hon
mycket väl inskränka sig till att läsa de
ledande artiklarne och telegrammen. Vi
behöfva rösträtt och rättvisa, det är
hufvudsaken, om det sedan i Värmland eller
Skåne växte en konstig potatis eller ställts
till ett slagsmål ha vi inte med att sköta.
En lektyr, som är för mycket förbisedd
och ändå, åtminstone tycker jag det,
roligare än någon roman och högst lärorik
är riksdagsprotokollen. Riksdagens
protokoll bör Tjänarinneföreningen tillse att de
finnas tillgängliga å föreningens lokal, ty
med dem kan man bäst få dagens frågor
belysta från både det ena hållet och det
andra.
Och så en sak till! På senvintern har
riksdagen ofta sina sammanträden från kl.
7 på kvällen till sent inpå natten. De
tjänstflickor och öfriga arbetarekvinnor,
som äro lediga på kvällarne böra då inte
försumma att titta upp på läktaren. En
stund där torde blifva minst lika intressant
som att på teatern se en eller annan tom
komedi. Inga kvickheter om jag får be!
Vi böra vara rädda om våra få fristunder
och använda dem väl.
Med hälsning
Maria Qvist.
Tjänarinnorna och
arbetarrörelsen.
Det är en ganska vanlig uppfattning
bland flertalet tjänarinnor, att de på grund
af sin speciella särställning inga
gemensamma intressen ha med den öfriga
organiserade arbetarrörelsen. Skälen för denna
uppfattning söka de bland annat däri, att
själfva grundlaget för deras arbetsvillkor,
är helt olika vanliga lönearbeterskors.
Det måste medgifvas, att detta skäl
skulle vara af afgörande betydelse, för så
vidt det gamla patriarkaliska förhållandet
mellan husbönder och tjänare ännu vore
rådande, men så är icke förhållandet. Den
moderna maskintekniken, uppfinningarne
m. m., som så grundligt förändrat
arbetarklassens kvinnors ställning, har äfven
inkräktat på hushållsmaskineriet inom de
burgna klasserna. I gångna tider var man
i högre grad än nu beroende af sina
tjänare. Tillberedandet i hemmet af alla de
artiklar som rörde hushållet, fordrade en
betydlig skicklighet hos husmodern och
ålade henne ett ganska drygt ansvar. På
grund af det myckna arbetet af ganska
invecklad natur, behöfde husmodern i hög
grad stöd och hjälp af sina tjänarinnor;
hon hade därför intresse af att så mycket
som möjligt fängsla dessa vid hemmet och
familjen, ty ansvaret för hennes egen del
lättades betydligt därigenom, att hon kunde
lita på sina medhjälperskor. I eget
intresse skyddade hon därför dessa så
mycket som möjligt, och vederlaget för deras
arbete bestod ej endast i den
öfverenskomna lönen utan äfven i omvårdnad,
skydd och omsorg i fråga om alla de
angelägenheter som rörde dem. Det är gifvet att
tjänarinnorna under den goda, gamla tidens
patriarkaliska förhållanden icke behöfde
tänka på egen organisation eller dylikt.
De kände sig i många fall som en medlem,
om än en ringa sådan, i den familj de
tjänade, och behandlades till och med
ibland som en vän. Annorlunda nu. Den
nyare tiden har medfört ett lättare och
enklare sätt för hushållsarbetet, och som
en följd däraf är äfven ansvaret ringa och
obetydligt mot förr; husmodern är icke
numera så mycket beroende af
tjänarinnorna och hon behöfver därför ej heller
vare sig på ett eller annat sätt söka vinna
dessa för sig, ja, det ligger knappast i
hennes intresse att göra detta. Tjänarinnornas
ställning är på grund häraf mera osäker
nu än under de gamla tiderna; om än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:52:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1905/0004.html
