Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första hand den gammalmodiga och för
kåren förödmjukande tjänstehjonsstadgan
måste upphäfvas.
Sveriges tjänarinnor vänta nu af
riksdagens fjorton arbetarerepresentanter att
de under sin riksdagsverksamhet för
arbetareklassens höjande skola anse det för
sin plikt att ej glömma tjänarekåren
hvarken den manliga eller kvinnliga.
Men för att tjänarna skola kunna göra
sina anspråk hörda inför våra lagstiftare
fordras att de sluta sig samman i fasta
fackföreningar.
A. L—n.
Hur är det med
tjänarinnornas ledighet?
En mycket viktig fråga för oss
tjänarinnor anser jag den vara om reglerad
arbetstid och bestämd fritid. Klagomål
höras ofta och det med rätta om den
oskäligt långa arbetstiden och svårigheten
att få bestämd ledighet. Nog kan man
väl tycka, att den som har en arbetstid
på hundra timmar i veckan och
därutöfver, borde vara berättigad att
åtminstone åtnjuta ledigt en fem à sex timmar
hvarje söndag och en kväll i veckan
alldeles gifvet, så att man säkert visste, att
då är jag ledig. Mången invänder nog,
att detta ha vi ju, men jag vågar påstå,
att inte en tredjedel af oss ha det. Litet
ledigt på söndagen ha ju de flesta, men
det är allt för ovisst. Vid minsta nyck
af herrskapet får man försaka sin fritid,
ersättning därför kommer ju aldrig ifråga.
Likaså är det med den lediga kvällen i
veckan. Många husmödrar har det till
sed, att just vid sådant tillfälle styra om
med något extra arbete i afsikt att
förhindra. Går tjänarinnan ändå, så får hon
det omdömet att vara oefterrättlig och
pliktförgäten. Ett annat missförhållande
är det, att man skall be om lof att gå
ut, sedan arbetet för dagen är slut, likaså
det att vara hemma igen på viss tid, när
inga plikter vänta. Det sistnämnda kan
i tillämpning göra platsen till sannskyldig
fångenskap.
Hvad skola vi då göra för att bättre
förhållande skall komma till stånd? Vi måste
kraftigt protestera mot nu rådande
godtycklighet och söka få ordnade och
bestämda aftal. Men en och en eller några
kunna vi så litet uträtta. Låt oss i stället
sluta oss tillsammans till en mäktig
organisation, så hafva vi allt att vinna. På
flera ställen i vårt land äro nu
tjänarinneföreningar bildade för att tillvarataga våra
intressen och höja kårens anseende. Ringa
förståelse ha hittills föreningarna rönt, men
vi hoppas att genom fortsatt arbete och
kraftig agitation väcka våra kamraters
intresse. Och vi, som trots hån och
motstånd tagit de första stegen, må vi i
orubblig tro på en rättvis saks framgång
oförtrutet fortsätta på den inslagna vägen,
väl vetande, att utan strid ej någon seger
vinnes. Anna Björling.
Vid den höstfest, som af Stockholms
Tjänarinneförening anordnas den 25 nov.
må af programmet framhållas: deklamation
af fröken S. Silfverbrand samt sång och
vislåtar af »Lisa i Kråkhult» och »Pelle
i Storängen», hvarvid flera bekanta n:r
komma att uppföras, såsom »Alunda-visa»,
»Dalvalsen», »4 små grisar» m. m., m. m.
Min biografi.
I hjärtat af Småland jag föddes
I torpet vid skogens bryn.
Hur familjen i lycka där möttes,
Står ännu för min inre syn!
Af faders- och modershanden
En kärleksfull vård jag fick,
Tills för bröd måste lösas banden
Och ut i världen jag gick.
Ack, föga jag kunde ana
I min barndoms lyckliga da’r,
Hur åt mänskligt godtycke lämnad
Man på tjänstflickans bana var.
Ibland har en matmor jag funnit
Som i mig ock en människa sett,
Som när trött och sjuk jag varit.
Ett deltagande ord mig gett.
Som lugnt mig tillrättavisat,
Då jag något fel begått,
Och ej ständigt grälat och bråkat,
Som om det varit ett brott!
Men när på min långa bana
Min tanke tillbaka går,
Den finner så bittra minnen,
Som lämnat djupa spår.
Att dum och inskränkt jag varit,
Så ofta mitt öra nått!
Hur kan man begära af mig
En bildning, som ej jag fått?
Och arbete jämnt har fordrats,
Snart sagt både natt och dag,
Och skulle jag våga klaga,
Så körs jag från platsen, jag.
När sedan i heta tårar
Min smärta lindring fann,
Jag hånades med de orden:
»Du hade nog bra minsann!»
O, kunde ni husmödrar ana,
Hur på känsliga sinnen det tär,
När missförstådd och föraktad
Man hela lifvet är!
Jag vet, ni ej då skulle klandra,
Men oss räcka en stödjande hand,
Då vi, för att hjälpa hvarandra,
Ha knutit föreningens band.
Flyg vida, du lille härold
Och vittna för en och hvar,
Att tjänstflickan uti Sverige
Sin egen förening har.
Där vi sträfva och arbeta alla
Att kunskap och duglighet nå,
Så att vår kår ock omsider
En ljusare framtid skall få.
Hilda Krohn.
Bref från Malmö.
Då äfven Sveriges tjänstflickor börjat
organisera sig och redan hunnit så långt,
att de kunnat starta en egen tidning, tack
vare Stockholms tjänarinneförenings
energiska arbete för den saken, måste den
komma att hälsas med stor entusiasm
inom tjänarinnekåren, hvilken genom
densamma får ett organ, som förfäktar dess
intressen och förmedlar arbetet de
respektive afdelningarna emellan.
Hvad den ekonomiska sidan af saken
angår, så menar jag att det vore klokast
att göra tidningen obligatorisk, d. v. s.
beräkna årsafgiften så, att tidningen kunde
utdelas gratis till medlemmarna. Vidare
vore det önskvärdt, att hvarje afdelning
ville garantera för ett visst antal exemplar,
så att en fast ekonomisk grundval kunde
ernås att bygga på.
Först i sammanslutningens tecken kunna
tjänsteflickorna närma sig hvarandra för
att häfda sina gemensamma intressen, för
att förbättra sin ställning och skaffa sig
drägligare lefnadsvillkor. Denna kår, som
alltid stått så långt efter sin tid och alltid
varit så förbisedd, därför att den stått
under inflytande af vår föråldrade
tjänstehjonsstadgas drakoniska bestämmelser och
som alltid varit hänvisad till sina
öfverordnades godtycke i såväl materielt som
intellektuellt hänseende, har det mest
trängande behof af att höja sin kulturella
nivå inom samhället.
Stora svårigheter hafva mött oss, här
såväl som på andra områden, när vi på
allvar sökt sprida organisationens idéer
bland tjänarinnekåren. Vi hafva en hård
mark att bryta och här fordras både kraft
och vilja att gå med, om vi skola kunna
vänta oss någon frukt af vårt arbete.
Under den korta tid Malmö
tjänarinneförening existerat är det Köpenhamns
tjänarinneförenings energiske ordförande,
fröken Marie Christensen, som välvilligt
ställt sig till vårt förfogande, i det hon
såväl genom åtskilliga föredrag som ock
på annat sätt tillhandagått oss med råd
och upplysningar.
Hvad som genom outtröttlig energi kan
uträttas äfven bland tjänarinnor, visar oss
Köpenhamns tjänarinneförening, som under
jämförelsevis kort tid utfört så vackert
arbete, att det väckt uppmärksamhet och
erkännande i såväl deras egen press som
i andra länders.
Hvilken kontrast emot sina
målmedvetna och framåtsträfvande kolleger i
Köpenhamn erbjuder däremot icke Malmö
tjänsteflickor! Dessa halfsofvande varelser,
som hittills visat sig totalt sakna allt
intellektuellt intresse, som först vilja vänta
och se hur det går, d. v. s. de vilja helst
slippa att vara med och göra arbetet,
men hafva troligtvis ingenting emot att
vara med och skörda frukterna.
Emellertid, då man allt som oftast hör
klagomål från deras sida öfver orättvisor,
brutalt bemötande m. m., som kommer
dem till del från deras öfverordnade, anser
jag att det bör utgöra en kraftig maning
för dem att göra sin förening lifskraftig
och fast, för att genom ett enigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:52:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1905/0008.html
