- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 /
3

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vare rationella hjälpmedel, inte behöfver
lägga ned så mycken personlig kraft,
kommer man att kräfva desto mer af henne
som mor och i allmänhet fordra
fördjupande och förfinande af hemarbetet.

Ur den synpunkten borde kvinnoåret
omfatta en grundlig kurs i fysiologi,
vidare borde meddelas kunskap i individuell
och social hälsovård och framför allt —
å, hvad det väl behöfs! — i rationell vård
af späda barn. Matlagningsprinciperna
skulle rättas efter dessa kunskaper, och
slutligen skulle uppfostringslära, rent af
populariserad pedagogik, ingå i kursen.
Hemförhållandena bland de fattigare
klasserna äro ofta sådana, att man tycker det
skulle vara mycket bättre för barnen att
komma till offentliga uppfostringsanstalter.

Det är nog så att hemuppgiften
befinner sig i ett öfvergångsskede för
närvarande, och under sådana tider sväfvar man
alltid i oklarhet om målet. Tillsvidare
få vi nog fortsätta på de inslagna vägarna,
men med snart införande af sådana
radikala detaljförbättringar som t. ex.
statsunderstödda fackskolor för tjänarinnor.

Men låt oss afskaffa kriget och få de
stora försvarskapitalen disponibla! Då får
staten bygga 1-åriga utbildningsskolor för
sina kvinnliga värnpliktiga. När krafven
på alla slags arbetsprestationer stiga och
särskilt skolad kompetens fordras inom
allt flera yrken, är det inte tänkbart att
ensamt hemmens arbetsprestation skall få
lof att kritiklöst förfalla. Man känner inte
rätt vår tid om man tror så. Den har ett
lefvande samvete i statistiken. Våra dagars
tränade skarpblick för företeelsernas
sammanhang och växelverkan på hvarandra
kommer inte länge att tåla åsynen af hur
hemmet och därmed nationens hälsa
förfaller.

*     *
*



Ofvanstående instämma vi till fullo i,
önskande att hvad som i den vägen skall
göras måtte göras snart.

Visserligen anse många att kvinnan har
tillräcklig värnplikt genom att åt landet
föda och fostra »stridbar ungdom». Om
detta med rätt kan sägas om de kvinnor
som bli mödrar, kan det däremot icke med
samma rätt påstås om alla kvinnor.
Statistiken visar, att ett ansenligt antal kvinnor
bli mödrar utanför de lagliga äktenskapen
och alltså i ännu högre grad än de gifta
kvinnorna få fullgöra värnplikt gent emot
fosterlandet. Men oafsedt detta har landet
en år från år växande armé af
själfförsörjande kvinnor, som af olika anledningar
icke träda i äktenskap och som för
närvarande i icke ringa mån rekrytera de
rösträttskräfvande kvinnors här. Dessa
utbildas för sina speciella arbetsområden
och ägna liten eller ingen tid för hemmets
göromål, helt naturligt för öfrigt, ty det
husliga arbetets anseende har under de
senaste årtiondena råkat i en beklaglig
tillbakagång.

Butiksbiträdena, kvinnorna inom de olika
verken och på de industriella områdena
åtnjuta i allmänhet större anseende än
den sig med utförande af husliga sysslor
»själfförsörjande» tjänstflickan. För att
reparera detta missförhållande skulle
införande af ett i likhet med här ofvan
föreslaget värnpliktsår för alla kvinnor vara
ett kraftigt medel. Därigenom skulle
kvinnorna, då de trädde i äktenskap vara i
stånd att sköta ledningen af sina hem
och de »själfförsörjande» kvinnorna skulle
kunna laga hälsosam mat åt sig bra
mycket billigare än hvad nu är fallet och
slippa att ohjälpligt vara hänvisade till
matserveringar och automater; det allmänna
hälsotillståndet skulle blifva bättre och
vinsten af kvinnans köksvärnplikt skulle
tillfalla nationen och borde alltså i ännu
högre grad än det nuvarande systemet
för själfförsörjning anses som förtjänt af
rösträtt.

Till sist och inom parentes sagt skola
vi väl icke ha rösträtt för att vi fullgjort
en mer eller mindre ändamålslös värnplikt
utan för att vi som medlemmar af
samhället upprätthålla detta med vårt arbete.

                                M. Q.
illustration placeholder

Tjänarinneföreningar bildade i
Uppsala och Falun.



I slutet af förra året bildades en
tjänarinneförening i Uppsala. Denna har följts
af en i Falun, som bildades i februari,
efter ett föredrag af Maria Qvist, hvari
hon påvisade nyttan och nödvändigheten
af att tjänarinnorna sammansluta sig, för
att genom sina organisationer i likhet med
öfriga arbetare förbättra sin ställning, både
socialt och ekonomiskt.

Vi önska de både föreningarna lycka
och framgång och uttala vårt varmaste
tack till de ungdomar som bedrifvit
agitationen på dessa båda platser.
illustration placeholder

Hur Köpenhamns tjänarinneförenings fackskola går.



Den första 2-månaders kursen i enklare
och finare matlagning är till ända.
Samtliga elever gingo direkt från skolan till
utmärkta platser — det tycks vara stor brist
på dugliga tjänarinnor i Köpenhamn. Den
andra kursen har börjat och flertalet af
elever ha redan uppgjort om platser.
Husmödrar öfversvämma fackskolans kontor
med ansökningar om kunniga tjänarinnor.
Med hvilket intresse fackskolan omfattas
af tjänarinnorna själfva bevisar bäst det
faktum att halfårskurserna för unga flickor
mellan 16 och 20 år, hvarunder
undervisas i matlagning, syning, tvättning,
strykning och allmän hushållsskötsel, äro
fulltecknade för maj 1907, nov. 1907, maj
1908, och i det närmaste för november.
illustration placeholder


Frun (till den nya kokerskan): Om ni
är så elegant klädd, Nina, blir det snart
svårt för folk att se, hvem som är frun
och hvem som är kokerskan.

Nina: Frun kan tro, att äfven om folk
icke kunna se det, så kunna, de smaka
det, när maten är lagad.
illustration placeholder

Öppet bref.



Tjänarinnebladet har välvilligt öppnat
sina spalter för dem som ville gifva goda
råd till Siri. Detta blir inga råd men det
kanske kan vara af intresse ändå både för
Siri, Eva och tjänarinnorna.

Stockholm den 20/2 1907.

För det första ber jag få tacka Siri för
det utmärkta brefvet och jag riktigt
häpnar öfver att man icke får mer för 75
kr. i månaden och osökt kom den frågan
till mig själf: hur kan då jag existera?
Jag har nämligen 10 kr. i veckan det gör
520 om året och ungefär 43 kr. i
månaden. Hur man kan lefva på den
inkomsten skall säkert intressera, inte minst
tjänarinnorna, som tycka att 20—25 kr. inte
räcka till kläder en gång. Först vill jag
nämna det viktigaste, nämligen bostaden.
Jag kan inte, jag, som Siri, hyra ett eget
rum, låt vara tillsammans med en annan
flicka, ty då är rummet i alla fall mitt lika
mycket som den andras. Jag är
inneboende hos en gammal fru med dotter. De
hyra ett litet vindsrum öfver gården och
försörja sig med att sy så kallad bodsöm,
inom parentes sagt ett arbete så uselt
betaladt att det är en skam för kvinnorna
att de icke för länge sedan revolteradt
däremot. I detta lilla rum där två dagen i
ända sitta och sy, där vädras det
naturligtvis mycket sparsamt, man får lof vara
rädd om värmen, veden är ju så dyr, för
öfrigt tål ju icke en gammal af reumatism
förstörd människa att utsätta sig för drag.
Följden blir naturligtvis att luften är dålig.
I detta rum skall jag tillbringa mina nätter
och lediga stunder, det blir dock
hufvudsakligast nätterna, ty de se icke gärna att
man är för mycket hemma, för resten har
jag icke så stor lust till det, trångt och
skräpigt som där är. Jag är själf
fabrikssömmerska och har nog af symaskinsbuller
och trasor under min egen arbetstid och
det är ju i så fall ej underligt om jag
hellre, ifall inget trefligare står till buds,
går och promenerar tills det kan vara
liggdags. För denna parodi på hem betalar
jag 10 kr. i månaden. I detta ingår då
kaffe på morgonen. Kl. 8 börjar mitt
arbete. Half 10 har vi en stund
frukostrast, då vi samtliga sömmerskor kokar
kaffe tillsammans och äter därtill
medhafda smörgåsar. Kl. 1 är middag, det
är det enda lagade mål mat jag består
mig och jag har därvidlag haft tur nog
att finna en privatspisning där jag för 50
öre får två rätter, god, vällagad mat.
Mången gång, då jag haft extra utgifter,
har jag nog kännt mig frestad att undvara
detta enda mål, men den frestelsen har
dock aptiten drifvit på flykten, många af
mina kamrater anse sig dock icke ha råd
att äta middag. Men jag känner det som
en plikt mot mig själf att så långt det är
mig möjligt söka bibehålla hälsa och
krafter. Ty jag tänker: att bättre inkomster
kanske jag kan få, men en förlorad hälsa
är inte lätt få tillbaka. Utan det är bättre
att försaka hvad som helst annat, utom
den näring kroppen ovillkorligen behöfver
och är man frisk har man i de flesta fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:35 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1907/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free