- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 /
1

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Alla för hvarandra.
TJÄNARINNEBLADET
UTGIFVET AF STOCKHOLMS TJÄNARINNEFÖRENING

3:dje årgången.        N:r 2, 1907.
        
Prenumeration kan ske å Tjänarinneföreningens exp., Grefturegatan 20 C. Pris för helt år 40 öre. Lösnummer 10 öre.

Tjänarinne-Bladet 1907



utkommer en gång i kvartalet, med åtta
sidigt format. Då tidningen blir något
större än förlidet år ha vi nödgats
höja priset med 5 öre; den kostar i år
40 öre.

Prenumeration kan ske i Stockholm
på Tjänarinneföreningens expedition
Grefturegatan 20 C, och i landsorten
genom att till samma ställe med
postanvisning insända 40 öre och tydlig
adress.
illustration placeholder


Tjänarinnor!



Då ni ämna byta platser, anmäl eder
alltid först på Tjänarinneföreningens
platsanskaffningsbyrå
, Grefturegatan 20C.

Ingen inskrifningsafgift, billig
förmedlingsafgift.

illustration placeholder

Sammanslutning.



Ändtligen har det gått upp för de
små och förtryckta i samhället, att
vägen fram till lyckligare förhållanden
heter sammanslutning. Bland männen
har denna idé, som man säger, redan
slagit igenom, men hur är det bland
kvinnorna. Inom de fack, där män och
kvinnor arbeta tillsammans, ha männen
så godt som tvingat kvinnorna att
organisera sig, och där ha de också mera
betalt. Men alla de andra, som äro
nog olyckliga att hvarken vilja eller
kunna förstå sammanslutningens
betydelse, de ha det mer än beklagligt. Det
finnes tusental af butiksbiträden och
fabriksflickor, som betalas med 25 à 30
kr. i månaden. De måste inrätta sitt
lif därefter och hur det blir är ej svårt
att förstå. Många äro också redan i
unga år nedbrutna till både kropp och
själ.

Tjänarinnorna ha det ju i allmänhet
bättre hvad det ekonomiska beträffar,
men för detta ha de också i nittio fall
af hundra fått betala det höga pris, att
mista all själfständighet, för att inte
tala om deras långa arbetsdag.

Det är dock sorgligt huru oförstående
den stora massan af kvinnor ställer sig
mot dem, som vill söka intressera dem
för sitt eget och sina kamraters bästa.
Då jag sökt att sprida vår tidning och
agitera för vår förening bland mina
kamrater, tjänarinnorna, har jag haft rikliga
tillfällen att studera dem. Några äro
religiösa, och de allra flesta af dessa
anse ju fackföreningar som något
rysligt syndigt, som man bör akta sig för,
så med dem är det knappt lönt att
resonera om sådana saker. Andra äro
stolta, de anse sig mycket för fina att
vara med i en fackförening. De
skämmas för sitt yrke, det är sorgligt, ty
hur kan man då begära att andra skola
bära aktning för detsamma. Åter
andra skola gifta sig och anse sig därför
ej behöfva bry sig om
tjänarinnerörelsen. Det kunna de göra som inte ha
annan råd än tjäna hela sitt lif, mena
de. Så hela den stora massan af slöa,
liknöjda, som tänka: går det i dag, så
går det i morgon. Dessa som tillbringa
alla lediga stunder på biograf- och
varietéteatrar, kaféer o. d., nöjen, som
endast förråa och fördumma, i stället för
att besöka föreläsningar, konserter och
de teatrar där utmärkta saker gifvas,
som verka uppfostrande.

Det käns nästan som en befrielse att
en och annan gång träffa någon som
är vaken och intresserad, som följer med
sin tid, som har nog mod och tro på
en rättvis saks framgång, att uppta
kampen mot både fördom och slöhet.
Kunna vi blott hålla ut den första svåra
genombrottstiden så skola nog våra led
tätna, och den dag komma, då äfven
kvinnorna fullt förstår att
sammanslutning är en makt med hvilken äfven de
kunna skaffa sig rättvisa.                T. A.

illustration placeholder


En litten låt ôm vårn.

Ja vårn ja,
ja vårn ja,
tjong fadeladeli
de ä e fina ti!
de ä e fina ti!
Da stecker sä ur jola,
å guschelôf för sola,
ho ä så gla å bli!

I talla smackar ickern,
för talltôppmat dä lickern
å kongler smacker’n bra.
I vika sprätter abbern
å gädda går å habbern’n
å sier: »Tack ska’n ha!»

Å gôbban står i dôra
å sier: »Se gumôra
å tack för sist, fru Sol!»
Å kärngan går å môrker
å planter skôt i bôrker
å kackler ôm »i fjol».

Å bia kommer flygnass
å mörer kommer smygnass,
dä lôfter gôdt tå hägg
Å kråkan kommer kraxnass
Å svalan kommer flaxnass
Å ännran lägger ägg.

Å göken gal i björka
å jäntan går te körka
å gôsan går på domp.
Å själ går ja i fjälla
å sjonger alltimälla
en litten stôlli stomp.

Å stompen ä ôm jänter
å are instrumänter
i lôckas salmodi.
Å stompen ä ôm sola
å gläja här på jola,
ja vårn ja,
ja, vårn ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti.


                                G. Fröding.

                        (Ur »Samlade Dikter I.»)

illustration placeholder


Sprid Tjänarinne-Bladet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1907/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free