Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Påskfirandet i Ryssland.
(Öfversättning.)
Påsken är medelpunkten för alla
ryssars kyrkliga liv, liksom julen hemma
hos oss. Den utgör slutet på nordens
kalla vinter; en fläkt af den stundande
våren dallrar genom världen och
människohjärtat. Redan med palmsöndagen
börjar påskfesten i Ryssland. Man
gifver barnen gåfvor och pryder hemmet
och helgonbilderna med s. k. palmblad,
nyss afskurna pilkvistar med
kvarsittande blomhängen. I städerna hållas
den s. k. »palm-marknaden» torsdagen
före palmsöndagen, flitigt besökt af alla
åldrar, dock företrädesvis af barn. Där
finnes alla möjliga läckerheter, leksaker,
luftballonger, massor af blomkrukor med
pappersblommor, men först och sist
dessa pilkvistar, verba (pilkvist), som
gifvit sitt namn åt marknaden. Först
på palmsöndagens morgon uppfyller dock
verban sin bestämmelse. Den i
familjen som först stiger upp skall med
verban smyga sig in till de sofvande,
väcka dem under skämt och med ett
par lindriga slag af riset, hvarvid
sjunges:
»Riset slår,
slår, så att du gråter,
jag slår icke,
riset slår.»
Detta lär särskilt träffa dem, som
försummat ottesången. När verban såsom
tuktomästarinna fullgjort sitt värf sättes
hon bakom helgonbilderna eller ock i
vatten, till dess hon skjuter blad såsom
första vårhälsning.
Skärtorsdag sker fottvagningen i
stadens förnämsta kyrka, ortens främste
präst förrättar den på tolv andra
präster, af hvilka den näst högste
föreställer Petrus och sträfvar emot tvagningen,
men låter den till slut ske. En annan
präst föreläser under ceremonien
motsvarande ställe ur passionshistorien.
Under påskveckan underlåter aldrig den
fromme ryssen (barnen alltfrån sjunde
året) att gå till nattvarden. Beredelsen
därtill består i sträng fasta och
kyrkobesök tre gånger hvarje dag.
Långfredagen biktar man, och kommunionen
äger rum på påskdagen. På
långfredagen utställes Frälsarens bild midt i
kyrkan. Från den stund då grafläggningen
skett till uppståndelsen upphör all
klockringning och de troende taga afsked af
den korsfäste. På morgonen är ingen
gudstjänst; man uppför i kyrkan
Frälsarens graf. På e. m. bäres hans bild,
en linneduk med en tafla föreställande
grafläggningen från det allra heligaste
af en präst på hufvudet ned i kyrkans
skepp och lägges där på en katafalk,
hvilken, liksom kyrkan, är klädd med
svart tyg. Människorna strömma nu in,
knäböja vid den dödes läger och kysser
de ställen på taflan där händer och
fötter finnas. På lördagen tages grafven
bort. Gudstjänst med nattvard äger nu
rum, hvarvid dörrarne till det allra
heligaste öppnas för att så förblifva under
hela påskveckan. Prästerna som förut
uppträdt i svarta kläder, byta nu och
visa sig i hvita guldskimrande dräkter.
Under den nu följande natten börjar
den egentliga påskgudstjänsten. En stund
före kl. 12 gå alla präster med fanor,
banér och bilder ut ur kyrkan och
skrider långsamt omkring henne, följda af
menigheten i högtidlig procession, alla
bärande vaxljus i händerna liksom
sökande Frälsaren, såsom Maria och
Magdalena när de funno grafven tom.
Framför tåget bäres ett bröd, på hvilket
uppståndelsen är afbildad. Strax före kl.
12 träda de åter in i kyrkan, vid det
första tolfslaget dånar ett kanonskott
och alla klockor i staden begynna sin
klingande musik. Processionen mottages
från det upphöjda altaret af en präst
med ropet: »Kristus är uppstånden» och
kyrkans sångare stämma upp: »Kristus
är uppstånden, uppstånden från de
döda!» I samma ögonblick är kyrkan
upplyst som på dagen, t. o. m. alla
vaxljusen i de kyrkobesökandes händer
tändas såsom genom ett trollslag, alla
kyrkans fönster, kupoler och torn stråla i
bländande ljus.
Uppståndelsegudstjänsten har börjat, prästen upprepar gång
på gång: »Christóss vosskréss!» (Kristus
är uppstånden!) och folket svarar
»Voistinno vosskress!» (Han är sannerligen
uppstånden.)
En massa människor hafva samlat sig
på de yttre trapporna, de hafva
kommit för att låta välsigna den mat,
hvarmed de ämna förnöja sig efter den
långa fastan. Alla hafva de framför sig
en tallrik med de tre oundgängliga
rätterna, hårdkokta ägg, blomstersmyckad
kulitsch, ett fint påskbröd af hvetemjöl,
och parska, en stympad pyramid af
ystad mjölk, tillsatt med socker och
ägg, på hvars fyra sidor det ryska
korset är framställt genom instuckna
russin. Alla hafva de också brinnande
vaxljus. Detta dallrande eldhaf,
påskbrödens brokiga blomsterprydnad,
folkhopens böljande fram och åter, allt
framkallar ett underbart förtrollande
skådespel. Efter gudstjänstens slut träder
prästen, åtföljd af en subdiakon, ut till
folket på trapporna och stänker
vigvatten på de utställda matvarorna. Han
plägar som tionde taga ett ägg från
hvarje tallrik. Folket begifver sig nu
hem för att njuta den mat och dryck
som man så länge nödgats umbära.
Fastan är slut.
Alltifrån tolfslaget på påsknatten
lyckönska alla rättrogna ryssar hvarandra,
träffas man efter detta ögonblick första
gången (detta gäller ända till Kristi
himmelsfärdsdag), hälsar man hvarandra
med »Christoss vosskress» och
»Voistinno vosskress», hvarpå de kyssa
hvarandra tre gånger.
På påskdagen är det idel liv och
rörelse på gatorna, öfverallt mötas
jublande leende människor, hälsande och
kyssande hvarandra. Gratulationsvisiter
afläggas hos släktingar, vänner och
förmän. De lyckönskande af den tjänande
klassen, ja äfven ämbetsmän i de lägre
graderna erhålla i vissa trakter
penningegåfvor vid detta tillfälle, sådana få
ej heller uteblifva för tjänare i ett hus
där man umgås. Portvakterna i
förnäma hus hafva sin rikaste skördedag.
Hela påskveckan igenom är såsom en
enda stor glädjefest. Äfven den därpå
följande söndagen räknas till
påskveckan, så att icke förrän på måndagen
återtager staden sitt vanliga utseende.
Ett ord.
Hur kan ett litet ord så djupt dig bry
Och borra sig i själen in?
En fläkt, en stjärnas glimt, en blixt ur sky,
Hvem vägde dem på guldvigt någonsin?
En ton som klingar en sekund och dör,
En böljas suck mot sommarstrand,
En fågels drill, som vinden strax förströr,
Ha’ längre lif än månget ord ibland. — —
En fläkt allenast ordet är? Ja väl,
Men den kan växa snart till storm.
En stjärnglimt blott? Men i en mänskosjäl
Den spegla kan för evigt stjärnans form.
En blixt allenast, som ur skyn flög ut
Och spårlöst i en blink förbrann?
Ja väl, men förr’n den blixten ljungat slut,
Han lätt en väldig världsbrand tända kan.
Det gifs ej makt i himmel och på jord
Så jättestark som tungans tal;
Uti ett ord, ett litet fattigt ord,
Där ryms en evighet af lust af kval.
Ett ord af Skaparn blott, och världen sprang
Ur intets mörker fram i ljus!
Ett ord blott från en flickas läppar klang,
Och månget hjärtas drömvärld sjönk i grus.
Hvart ord, din tunga tanklöst fält, förvisst
För seklers sekler skördar sår;
Det gungar fram på tidens våg och sist
Emot oändlighetens portar slår.
Fjalar.
(Ur »Nya Dikter».)
Fragment ur ett
manuskript.
Efter kaffet gick Anna upp i
barnkammaren för att ge lilla Gerda mat.
Flickorna följde med, Elin hade lofvat
att klippa pappersgubbar åt gossarna
och Maria måste se på Ingrids
skrifböcker som denna var mycket stolt
öfver. Barnkammaren var ett stort, ljust
rum med två fönster, men vette åt norr.
Det hade varit tal om att låta barnen
få sängkammaren i stället, som var midt
emot, men den låg alldeles öfver
salongen och det skulle varit olämpligt då
det nästan alltid musicerades när de
någon gång hade främmande. Ingrid,
Sten och Axel bodde här med
barnjungfrun, lilla Gerdas vagn stod i
sängkammaren och henne skötte Anna själf om
nätterna. Ingrid hade sitt schema
uppsatt öfver sängen, något som gjorde Sten
mycket afundsjuk, men han fick trösta
sig med ett hemskt oljetryck öfver
slaget vid Lützen, där svenskarna stormade
fram öfver massor af sårade och döende
tyskar som blödande vredo sig under
hästarnes hofvar. Lille Axels bädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:52:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1907/0012.html
